Fem minuter om dagen

Tänk om det är så enkelt att starta en revolution?!

Igår träffades vi igen för ”Middag med Jesus”. Vi testar oss fram till ett sätt där vi kan dela livet ännu mer med varann, fira nattvard, äta middag och läsa bibeln. Igår hade vi ett väldigt intressant samtal igen utifrån den text vi läste.

IMG_2055

Igår läste vi från 1 Johannesbrevet 4:7-19 (du kan läsa det här) och så pratade vi utifrån fyra samtalsfrågor.

  1. Vad är det vi just har läst?
  2. Vad betyder det?
  3. Kan jag ta något beslut utifrån detta?
  4. Är det någonting som jag kan dela med någon annan?

Det här är ett enkelt sätt att lära känna den text man just har läst och skapar möjlighet för orden att ge oss insikter om oss själva, om Gud och om livet.

Igår pratade vi om Guds kärlek som det går att läsa om i just det här stycket. Om hur Gud älskat oss först, långt innan vi visste om det. Om hur den sanna kärleken kommer från Gud och att det bara är när vi lever i den kärleken som vi är nära Gud.

Vi pratade också om hur kyrkan misslyckats med just detta. Om hur vi blivit kända för så mycket annat än kärleken från Gud. Kanske kan en del av förklaringen vara hur svårt det är att ta emot kärlek. Att bli beroende av en kärlek som är så sann att den lämnar stora avtryck inom en. Man blir förändrad när man tar emot den kärleken. Det är omöjligt att inte bli det. Vi fastnade ganska länge vid meningen om att rädsla inte finns i den sanna kärleken. Den fullkomliga kärleken fördriven all rädsla står det . För rädsla hör hemma med straff och är man rädd så har man inte nått kärlekens fullhet. Vad innebär då att nå kärlekens fullhet? Vi kom fram till att vi tror att allting ändå måste börja med att vi får erfara den där kärleken.

För några år sedan hörde jag en kvinna berätta om en upplevelse där hon såg en tavla som föreställde Jesus som fåraherde bärandes på ett får på sina axlar. Hon utbrast: och då när jag såg den tänkte jag ”där ligger jag på Jesu axlar!” Jag minns att jag hajade till när hon berättade detta och att jag direkt fick ett sting av avundsjuka. Sådär hade jag aldrig känt trots att jag varit troende hela livet. Jag hade istället känslan i kroppen att den där kärleken var till för någon annan utanför kyrkan. Jag som lärt mig gå dit med mina föräldrar fick lära mig hur jag skulle gå ut och berätta om kärleken för andra. Men jag fick aldrig lära mig hur jag kunde näras av den varje dag.

Vi tog ett beslut igår om att ändra på det där. Det ingår i konceptet att vara troende att när man inser att man kommit bort från källan får man vända tillbaka till den. Så nu kommer vi tillsammans hjälpas åt att försöka nå kärlekens fullhet. Det börjar med att vi själva utsätter oss för den. Så att kunskapen om Guds kärlek till oss går från vårt huvud och ända ned till hjärteroten.

Välkommen att hänga med på resan!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s