myrstegsprincipen

Att ha nåd med sig själv är kanske en av de största utmaningarna i livet. Jag känner ju mina misslyckanden bäst.

Sista tiden har jag tänkt mycket på vad det innebär att leva i nuet. Jag vet hur det är att leva i vardagsflykt på olika sätt. Dels för att jag haft saker inom mig som jag inte orkat eller vetat hur jag ska möta. Men också för att jag längtat så mycket efter något annat. Det där tunga jag gått och burit på har känts omöjligt att göra något åt. Drömmen om något annat har däremot skänkt både pirr i magen och gjort att jag gärna tagit nya kliv.

Men de nya kliven blir tunga om vi fortsätter bära på en tung ryggsäck av saker som vill hålla oss fast vid något som varit. Saker som vi behöver möta, bearbeta och lämna. De nya kliven kan också skada eftersom jag inte förberett mig på rätt sätt. Den här tunga ryggsäcken som vi bär på. Den är allmänmänsklig. Den är fylld av olika saker beroende på vem vi är och vad vi har med oss från livet. Vi bär alla på en ryggsäck och den hindrar oss mer eller mindre från att leva i nuet. Några av oss kanske lever i det som varit och hindras i och med det att möta nuet och det som kan komma framöver. Någon annan har stängt alla dörrar bakom sig och får arbeta hårt på att undvika minor i vardagen som kan påminna om det smärtsamma.

Inte en enda människa kan leva utan ett bagage. Inte en enda är befriad från att bli påverkad av livet. Några har svårt att förstå vad det innebär att leva med stora förluster. Någon annan vet inte hur trygghet eller glädje känns.

I torsdags pratade vi om Guds kärlek till oss. Hur det måste börja där. Jag tänker att det här är ungefär som att lära sig ha nåd med sig själv. Det är svårt. Hur kan någon eller något älska mig när jag är sån och sån. Hur kan jag tillåta mig att bli älskad eller vara snäll mot mig själv när jag vet vad jag egentligen förtjänar?

Jag tror på myrstegsprincipen för det mesta i livet. Myrsteg är små. De är pyttepyttesmå. De är så små att någon annan kanske inte ens lägger märke till dem. Men om jag tar ett myrsteg i längtans riktning tar jag också ett myrsteg bort från något. Om vi fokuserar på det vi går till, det vi längtar efter, blir det tillslut lätt att få distans till det som skrämmer och håller oss kvar. Ett myrsteg är att vara snäll mot sig själv. Ja jag vet att du hade kunnat hantera det där samtalet bättre eller att du kunde ha lagt lite mer känsla i det du just lämnat ifrån dig. Vi kan alltid bli bättre och det hör till livet. Men det fråntar oss inte chansen att vara glad i det vi är nu, trots och genom allt.

Den här ryggsäcken vi bär på. Den kan bli lättare. Jesus säger att Han vill byta börda med oss. Det Han menade var att om vi kan se på oss så som Han ser på oss. Om vi kan förlåta oss själva så som Han förlåtit oss. Om vi kan älska oss själva så som Han älskar oss. Då blir ryggsäcken lättare. Jesus vill bära våra tunga tegelstenar det var det Han visade när Han kom till jorden. Han ville visa att Han kan ta vår skit.

Så ett myrsteg idag kan vara att byta en av tegelstenarna med Jesus.

Övning: Varje gång jag ser mig i spegeln tänk så här: när Jesus ser på mig så ser Han på mig med glädje. Hans hjärta flödar över när Han ser på mig. Han säger ”Du är vacker, du är värdefull du är dyrbar för mig.”