det upp och ned vända riket

Jag har varit i England några dagar. För att fylla på med inspiration av olika slag. Första dagarna befann jag mig i Birmingham med några tusen andra. Vi samlades för att be tillsammans och har i helgen bett för bland annat Spanien och Katalonien med representanter från båda sidor. Vi har bett för Syrien och även sett hur böner förändrat liv. Inte minst livet på dem som bett. Hört om människor som på grund av sina böner för Mellanöstern några år senare befinner sig mitt i flyktingkatastrofen och får vara med och bygga upp en hjälpverksamhet i flyktinglägren i Libanon.

Bönen förändrade deras perspektiv och prioriteringar så att de själva fick bli en del av ett bönesvar. Det är så det ofta fungerar när vi kommunicerar med Skaparen, kärleken självt. Vi lär oss tänka i nya banor och vi drabbas själva av en brännande kärlek som tvingar till handling.

Temat för dagarna har varit ”the upside down kingdom” och har handlat om hur Jesu undervisning vänder upp och ned på det mesta av normer och förutfattade meningar. Med våra tankar av vad som är trygghet och vad som är möjligt. Efter några dagar där åkte jag och en vän vidare till London och vi började i Camden town. En sak som ofta händer när jag reser är att min uppfattning om vad man kan och inte kan göra förändras. Den nya miljön tvingar mig att inse att livet kan se ut på olika sätt och ändå vara ”normalt”. Jag tvingas inse att det som är ”normalt” för mig kanske är väldigt onormalt eller kanske till och med en lyxvara för många andra. Det ligger ingen värdering i det där ”normala” men det bråkar med mig. Det bråkar eftersom jag tror på mångfald, på färger, på sprudlande liv, på oliktänkande och ändå inser jag hur smalt jag själv tänker. Igår när vi vandrade runt på gatorna i Camden, som jag gjort många gånger förr, pratade vi just om det. Hur oliktänkandet hemma känns väldigt smalt i jämförelse med det sprudlande av alla sorters uttryck vi såg framför oss. Allt kanske man inte gillar men jag tycker om att det får finnas där för det ger mig mer utrymme att andas. Det blev också en väldigt konkret hjälp för oss att förstå det upp och nedvända riket vi tror på. Där tryggheten inte sitter i nyrenoverade fina ytor, i välkammade frisyrer och pengar på banken.

Gatorna fylls av människor som ifrågasätter normen, materialismen och vad som är vackert. Jag tror det är nyttigt och jag tror det finns en liten doft av himmel här mitt i det stökiga och bråkiga. I det inte så välpolerade, i det sönderpiercade, övertatuerade uttrycken. Där finns både hjärtan som gått sönder, ett utanförskap men också en tillhörighet i något annat än det perfekta.

Jag tror på en perfekt Gud men jag tror att vi människor aldrig kommer nå upp till perfektion även om vi i våra bästa stunder kan ge ett återsken av det. Jag tror på att vara människa med fel och brister. På att vara på väg, inte klar. Jesus valde ofta de här kvarteren när han skulle visa på Skaparens kärlek. Han gick ofta på dessa gator och såg de trasigaste i ögonen och sa i dig bor en liten bit av himmelriket för att du har förstått var trygghet kommer ifrån.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s