den aldrig sinande källan

”Det finns en källa från Gud den flödar fram. Det finns ett vatten, Guds kärlek är dess namn. Drick av det vattnet och evigt liv du får. Det finns en källa från Golgata den går.”

Den här texten kommer ur en välkänd väckelsesång som sjungits i många sammanhang. När jag var tonåring var det här en av mina värsta sånger. Vi sjöng den nämligen varje gång vi var i kyrkan. Vår pastor älskade den här sången. Han älskade den så mycket att han ordnade ett möte som hette ”kraftkällan” där den här sången sjöngs.

Jag kanske överdriver kärleken till sången en aning men det är min upplevelse från tonåren. Det är först på senare år som sången och framförallt texten har rört vid mig och jag fattat storheten i sångtexten.

Det finns en källa från Gud den flödar fram. Det finns en källa som flödar och den kommer från Gud. Det är något konstant som sker hela tiden. I bibeln får vi lära oss att Gud är konstant att Gud inte förändras utan står fast i alla tider. Under vissa perioder i mitt liv har det varit en sån enorm tröst att Gud inte flyttar på sig, att jag kan ta min tillflykt under Guds trygga vingar. Om Gud är konstant och Guds kärlek aldrig tar slut innebär det att det alltid finns tillgängligt för mig. Att det varje dag är möjligt för mig att bli påfylld igen av den källan.

Det finns ett vatten, Guds kärlek är dess namn. Det levande vattnet Jesus berättar om i texten där han mötte kvinnan vid Sykars brunn. Det är ett vatten som stillar vår själs djupaste törst. När vi får tag i det vattnet blir vi tillfredsställda på ett sätt inget annat kan. Jesus säger själv ”Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.” Det blir ett flöde inom oss, ett flöde av Guds kärlek. Kärleken är det som skapar liv i oss och när vi får tag i den här kärlekskällan kommer vi uppleva att det sprudlar i våra liv på ett sätt inget annat har möjlighet till. Därför att den kommer ur något rent, den flödar ur vår djupaste nöd. När vi låter kärleken drabba vårt djupaste mörker händer något med det.

Vi blir fria.

Fria: Från att tyngas av skammen som mörkret ger oss. Från att vara bunden till en massa rädslor. Från att styras av sår som livet gett oss.

Drick av det vattnet och evigt liv du får. Det eviga livet som vi får del av är inte bara något vi kan se fram emot den dagen vi dött. Ingen vet exakt vad som händer efter att vi dött. Men det eviga livet är också något vi får del av redan här och nu. När vi lever av den kärlek som Gud ger oss blir vi fria till ett liv som inte styrs av marknadskrafter, effektivitetstänk eller något annat som kan kännas hämmande. Guds kärlek ger oss del av ett evigt liv det liv som var tänkt för oss när vi skapades i vår mammas mage. Sen har det hänt en massa saker. Vi är med om en massa olika erfarenheter. Får relationer som präglar oss på olika sätt. Vi är med om trauman och vi blir sårade. Allt det där kan göra det svårt att leva. Det kan göra det svårt att känna att vi faktiskt lever. Istället kan det kännas som man är fast i ett ekorrhjul som man inte vet hur man ska få stopp på. Det bara snurrar omkring en. Det eviga livet som Gud vill ge oss bryter igenom rakt in i vår verklighet och vänder upp och ned på våra föreställningar om alla ”måsten och borden”. Han bryter med normer och förutfattade meningar och visar på en annan väg. En väg i kärlek till sig själv, till våra medmänniskor och till Skaparen själv.

Det finns en källa från Golgata den går. Jesus ger oss det ultimata exemplet på vad sann kärlek är. Det är att ge allt för någon annan. Inte av tvång utan av kärlek. Vi kanske aldrig fullt ut kommer förstå den kärleken eller känna den för någon annan. Men Jesus känner så för oss och gjorde allt för att vi skulle kunna ha en fri relation till alltings upphov, Skaparen själv. Det finns en källa och den flödar ur det offer som gjordes i kärlek för din och min skull. Ett offer vi kanske aldrig heller riktigt kommer att förstå fullt ut. Men när Jesus dog visade han hur långt Guds kärlek sträcker sig. Inte ens i döden är vi ensamma eller utelämnade till vårt eget öde. Jesus klev ned in i döden och bröt dödens makt över våra liv. När vi tar emot den kärlek som flödar från Jesus blir vi befriade ifrån alla makter som vill ta död på oss. Allt som vill hämma livet i oss. Jesus var inte rädd för mörkret och Han visade oss att sanningen segrar till slut. Sanningen är att det inte är ute med någon enda av oss hur omöjligt det än kan se ut. Jesus har vunnit över kampen om våra liv och om vi vill kan vi få ta del av segern genom att ta emot kärleken som kommer från källan som aldrig sinar.