Den senaste veckan har jag inte hunnit skriva så mycket på bloggen. Det kommer vara så ibland därför att möten med människor går före.
Det är så med Gud med. Vi luras ofta in att tro att det är vårt ansvarstagande, vårt hedersfulla liv, vår prestation som gör att vi har det rätt ställt med Gud. Men så är det inte. Gud ser till hjärtats kommunikation. Vi kan vilja hur mycket som helst, hinna med mer än flera livstider och ändå är det något annat som räknas både nu och för evigheten.
Relationen.
Gud sätter aldrig formen före människan. Gud gjorde allt i sin makt för att vi skulle kunna ha en egen direkt kontakt, för att vi skulle ha en fri och upprättad relation med varandra.
Så när vi tror att vår verksamhet, våra regler, våra traditioner går före så misstar vi oss grovt. Traditionen har sin plats. Former sin. Men förutsättningen för att alla de sakerna ska bli så livgivande som det är tänkt förutsätts bara en sak: relation.
En relation kräver tvåvägskommunikation. Vi pratar i munnen på varandra och är tysta långa stunder ibland. Vi diskuterar livligt medan det diskas i köket. Det viskas försiktigt i andra stunder. Hjärtats kommunikation är det ingen annan än Gud som kan känna. Därför kunde Jesus säga till rövaren på korset att de redan samma dag skulle ses på andra sidan. Därför att hjärtats kommunikation går före munnens bekännelse.
Regelbundenhet i bön, gudstjänster och bibelläsning är viktigt. Det bygger karaktär och uthållighet. Det får oss att förstå att även om Gud under en tid är tyst innebär det inte att vi är övergivna. Vi lär oss genom dem som gått före att relationen bär genom allt det där tunga i livet. Vi blir tidvis burna av traditionen och ibland får vi bära den.
Karaktären hjälper oss att fortsätta följa hjärtat och hålla relationen högt.
När Jesus fick frågan vilket bud som var högst och viktigast så sa han: älska Gud av hela ditt hjärta och din nästa som dig själv. Att välja kärlek framför regler ger näring till relationer både med människor och den Allsmäktige. Men det är också oerhört utmanande. Ibland vill man hellre stänga hjärtat och följa regelboken för då slipper jag bli sårad, ta ansvar eller gå emot normen.
Men det är tid för kärleksrevolution nu. Världen behöver en kärlek som helar sår, som älskar så att vi spricker av tacksamhet. Som upprättar relationer och förändrar strukturer. Vi behöver det nu. Alla behöver det. Både offer och förövare. Både regelryttare och anarkister. En kärleksrevolution som börjar i relationen med Skaparen som älskat oss först.