Återbruk

Vad gör en Pionjärpastor egentligen och vad betyder det?

Jag sitter på ledardagar och vi pratar om kyrksaker, om kultur och om verksamheter. Om vad vi längtar efter och om hur verkligheten ser ut. Om hur kyrkan behöver förändras och så stångas vi med att tänka nytt i hur det skulle kunna se ut.

Ofta känns det som att verkligheten låser oss att leva så som vi längtar. Vi ser att verkligheten inte fungerar och vi längtar egentligen efter något annat. Men att ta steget att börja ändra sitt eget beteende och sin egen kultur tar emot. Många gånger kanske för att det där ”tänk om:et” är lite för högljutt.

Rädslan att misslyckas håller oss ofta kvar även om det vi står i med stor säkerhet ändå kommer att misslyckas. Kyrkan brottas mycket med den här verkligheten. Jag tror många gör det generellt i livet. Därför att vi står i brytningstider i världen just nu. Det är inte bara institutioner som brottas med att verkligheten just nu inte överensstämmer med längtan.

Tänk om det du längtar efter är Guds fingervisning i vad som är möjligt för dig i ditt liv? Tänk om den längtan du bär på är precis det du ska göra? Tänk om livet, det där sprudlande som du längtar efter kommer ur att du vågar bryta dig loss ur den apparat som kväver dig?

Min uppgift som Pionjärpastor handlar mycket om återbruk. Om att hitta tillbaka till kärnan, till roten till livet och börja därifrån igen och skapa något nytt för den här tiden. Att värna materialet men vara öppen för att slutprodukten kan bli något annat. Det finns en stor kärlek i återbruk. Att ta vara på det som varit, på det som skapats och hitta nya sätt att få det att funka idag. En cykelslang kan bli ett pennskrin. En ungdomsverksamhet kan bli till pingisturnering i källaren.

Mitt mål är att hitta tillbaka till glädjen, till det vardagliga till det enkla men som samtidigt är så radikalt banbrytande. Att bryta upp från det invanda och gå i längtans riktning. Hitta tillbaka till orsaken varför vi en gång började med det vi håller på med. En del har kanske inte ens koll på vad det är för vi har bara ärvt en apparat som någon annan skapat. Vi har ärvt en verklighet som en gång i tiden fungerade och fyllde en viktig funktion. Men tiden har gjort innehåll till former och längtan till måsten.

Mitt arbete är att möblera om så att vi hittar rätt på det bultande hjärtat där längst in. I kyrkan och i våra personliga liv. Där tror jag nyckeln sitter för framtiden. Att följa längtan och våga lämna det som hindrar mig att leva så som jag önskar.

Ytterst sätt tror jag det handlar om att upptäcka det liv jag är skapad till att leva. När jag upptäcker det lär jag också känna Skaparen och Skaparens intentioner med mig. Det frigör mig till ett levande liv där jag kan få följa med i inspirationen snarare än stångas mot strukturen och apparaten.

Vad är kyrkans uppgift och vad är det att tro på Gud?! Ytterst sätt tror jag det är att upptäcka vem jag är skapad till och i det lära känna Skaparen. Det gör mitt liv mer följsamt och det sätter mig fri att leva ett liv som jag längtar efter. Tron på Gud ger modet att våga släppa taget om alla negativa ”tänk om” och våga öva tillit till att det håller när vi kliver ut på öppet vatten.

”What if I fail? Oh darling what if you fly?!”


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s