Jag försöker läsa i en andaktsbok varje dag. En kort liten text som ger mig tankar för dagen. Det ger näring till livet och hjälper mig med mitt perspektiv. Samma som med fastan. Ibland kan det kännas väldigt världsfrånvänt med fasta. Varför ska vi ta ett steg bort från sånt som är viktigt och livsnödvändigt för?! Det finns ju så mycket viktigt att lägga vår tid på.
Men det är just därför vi behöver fastan. Fastan ställer om skärpan i oss igen. Fastans uppgift är att göra oss mer naturliga, mer dem vi är skapade att vara. En tid att rensa bort allt som tiden och olika förväntningar lägger på oss så att vi tills slut upplever det som att vi dukar under av all press.
Det mest naturliga som finns är att vara vänd mot Skaparen. Att ha sin utgångspunkt där. Allting som kommer efter det bör vara en följd av den riktningen. Då blir livet följsamt och du lever i full harmoni eftersom du lever så som du är skapad till att leva. Det låter kanske som en omöjlig dröm. Men jag tror det är fullt möjligt. Hur vi når dit är både svårt och enkelt. Det är genom att ta tid med kärleken själv. Att sitta vid Jesu fötter och låta hans kärlek strömma genom oss och förvandla oss. Det går inte på fem minuter. Det är en livsstil.
Fastan har som sitt yttersta syfte att föra oss tillbaka till vår djupaste längtan som människa. Till den ursprungliga idén om att leva i en kärlek som sträcker sig till Skaparen, till mig själv och till min medmänniska. Fastans uppgift är att ställa tillbaka min skärpa så att det liv jag lever återigen går i samklang med Skaparens intentioner. Om ett helt liv i harmoni med människor, djur och natur. Det livet kan sen förövrigt se väldigt olika ut eftersom vi alla är skapade olika med olika drömmar och gåvor.
Fastan ska alltså leda oss till större harmoni. Det sker genom att vårt perspektiv förändras. Från ett där jag är i centrum till ett där Gud är i centrum. När det sker börjar vi sen se på världen i ett annat ljus. Vårt perspektiv har förändrats och vi kan se på allt runt omkring oss som skapat. När vi ser på allt som skapat kan vi hitta en skönhet i precis allt. Både i den bittra gubben på tåget och i den vissna blomman längs vägen. När våra liv är vända mot Skaparen lär vi oss att se Skaparen i allt och alla. Peter Halldorf skriver idag i den andaktsbok jag just nu läser om fastans resultat ” Det hårda hjärtat mjukas upp och antar den största känslighet till världens skönhet och människornas lidande. Vi förvandlar nu världen i stället för att behärska den.”
entropalandet.se 