när livet återvänder

I helgen blev jag magsjuk när jag var iväg på jobb i Småland. På några få timmar rasade alla mina möjligheter framför mig. Jag kunde inte köra bil, inte åka tåg, jag kunde inte vara bland människor men just då hade jag ingen annanstans att ta vägen än ligga inne i ett konferensrum i en stor kyrka där över 500 människor träffats för att fira gudstjänst. Jag låg i ett mörkt rum, blundade och tog djupa andetag för att ta mig igenom illamåendet. Jag var fången i en kropp som reagerade som om jordens undergång var här. Allt sprudlande liv från dagarna innan var som bortblåst och det enda jag orkade tänka på var nästa andetag.

En tillfällig kroppens undergång. En som vi vet går över. Men lika påfrestande varje gång.

När jag hamnade i utmattningsdepression var det lite samma känsla. Livslusten rann ur mig, det var mörkt och jag orkade ibland bara tänka på kommande andetag. Därför att det jag mötte inom mig under utmattningen orsakade så mycket illamående att jag inte kunde se längre fram än ett andetag åt gången.

När man är mitt i den situationen känns det som att man aldrig någonsin kommer känna livsglädje igen, eller sug efter mat. Det känns som om det aldrig kommer bli annorlunda som att det är så här det kommer att vara nu. Så känns det. Men det är ju såklart inte sant. Jag brukar tänka att bara för att något känns väldigt mycket betyder det inte att det är sant. Det är en rätt bra hjälp att ta med sig till de där stunderna. Låta det kännas mycket och samtidigt veta att de känslorna inte har sista ordet.

Min magsjuka gick över efter två dygn och jag kan sakta ta mig tillbaka till vardagen igen. I takt med att illamåendet släppte vaknade min livsglädje igen. Jag började känna inspiration för att skapa och ett problem som jag senaste veckorna bråkat med mig själv om fick helt plötsligt en lösning som jag kände stor inspiration till. Sen jag flyttade in har mina två bokhyllor varit i kaos. Böckerna ställdes bara upp direkt ur lådan och hyllorna har fyllts på med allt möjligt som inte hittat sin rätta plats än. Bokhyllorna har blivit till områden i mitt hem som jag skjutit framför mig. Jag har inte känt någon vidare inspiration att fixa till dem. Eller fått någon vision för hur det skulle kunna gå till. Det har bara känts omöjligt och tråkigt. Som ett stort MÅSTE som hänger över mig och som delvis begränsat mig eftersom jag inte hittar böckerna jag vill åt.

Men i takt med att illamåendet släppte och tröttheten byttes mot livsenergi började jag få idéer. Inget kändes omöjligt utan jag ville helst av allt sätta igång på en gång. Ikväll har jag gjort iordning bokhyllan och fått undan lådorna på golvet som inte hade fått någon egen plats än. Nu är det bara symaskinen som ska hitta sin plats. Det gör den nog snart. Men nu har livsenergin och skaparlusten vaknat rejält så den får nog inte vila så mycket har jag på känn.

När jag nu fått uppleva hur livet kommer tillbaka har jag tänkt en hel del på det överflödande liv som Jesus pratar om. Det liv som vi får genom honom. Det pånyttfödda livet. Vad är det för liv egentligen? Är det något annat än det jag just beskrivit? Nej jag tror det är  precis det här som är det överflödande liv som Jesus vill ge oss. En livslust som är så stark och så sprudlande, som kommer ur glädjen till livet, över att få finnas till. En ren livsglädje som inte är begränsad av rädslor, besvikelser eller sår. Den livsglädjen tar sig många olika uttryck i allt från att utforska skogar, göra iordning bokhyllor och sjunga hyllningssånger.

Jag tror att alla människor har en förmåga att känna den livsglädjen men det är så mycket i vad det innebär att vara människa som grumlar den där livsglädjen. Så mycket som hindrar oss från att verkligen leva ut den. Från att njuta av den och näras av den. Alltifrån lönsamhetstänk och vuxenblivande till erfarenheter vi gör som skapar sår eller besvikelser i våra liv. Vi hämmar ofta varandra i vår livsglädje och tycker att folk kan lugna ned sig lite eller skärpa sig. Ändå är det livsglädjen vi längtar efter allra mest. Att få känna glädje och förnöjsamhet över livet.

När vi får möta Jesus börjar vår själ att läka och vi sätts ut i en frihet som ger förnöjsamhet och frid helt nya dimensioner. Den sätter oss fri att vara den människa som vi är skapad till att vara. När jag fylls av livsglädje byts mitt perspektiv från det svåra tunga där allt är omöjligt till ett lösningsorienterat perspektiv där nya vägar skapas i ödemarker. Det Jesus erbjuder oss är ett liv där vi hela tiden får vara i kontakt med Skaparen som har alla möjligheter att fortsätta skapandet i våra liv. Skapa nya möjligheter, nya vägar, nya relationer och lösningar. Skaparen är inte begränsad av våra omöjligheter eller tillkortakommanden. Skaparen gör vägar i ödemarker, skapar nytt liv, öppnar nya dörrar och upprättar det som gått sönder. Livet som Jesus ger oss är inte stillastående utan ett i ständig förändring där omöjligheter äts upp till frukost.

Idag kunde jag också äntligen ta promenaden längst Lillsjön igen. Det var tydligt att våren är på väg, det var halt och blött och isigt samtidigt. När jag kommit ut en bit och fälten började öppna sig, sträckte jag ut mina armar och tog ett djupt andetag. I samma stund kändes det som att jag höll på att få tillbaka magsjukan. Luften som jag fyllt mina lungor med luktade hästskit. Det var fruktansvärt obehagligt. Men när naturen går från död till liv är det precis det som händer. Under den döda tiden när allt är fruset och dött känner vi ingen lukt eller doft. Det är lätt att glömma bort att den existerar. Men när värmen kommer tillbaka och smälter isen vaknar också lukterna i naturen. Inte alltid jättemysigt men det hör till. Så tror jag det är med livsglädjen i våra liv också. När den vaknar till liv inom oss kan vi bli påminda om saker som gömts under den livlösa tiden. Saker som inte alltid luktar eller ser så bra ut. De kommer upp till ytan och gör sig påminda. Det är ingen fara, det är som det ska. När solens strålar får torka upp marken kommer även skiten att hitta sin plats. När Guds kärlek får lysa på oss kommer även vår skit hitta sin plats, ofta är det i komposthögen, där skiten får vara med och ge näring till något nytt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s