Var det någon mer än jag som såg på prinsbröllopet i lördags? Det var strålande solig dag och kyrkan var pyntad med så mycket vackra blomarrangemang och människor. Bruden strålade och brudgummen likaså. Allt var precis så som man tänker att ett prinsbröllop ska vara. Förutom en sak som har kommit att hamna i stort fokus hos många efteråt. Hörde ni prästens tal?! Det om en värld styrd av kärlek?
Det finns en text som mer än någon annan inspirerar till ett liv i kärlek. Vi läser den ofta på bröllop men den är tänkt att gälla som inspiration varje dag inte bara när vi firar kärlek mellan två personer.
”Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.
Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.
När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.”
1 Kor 13:1-13
Tänk dig en värld styrd av kärlek, arbetsplatser där kärleken vägleder i alla beslut, samhällen där politiker tar beslut utifrån kärlek, och där vi ser på varandra i kärlek, industrier som räknar in kärleken i sina omkostnader. Det skulle vara en värld där alla fick plats, där alla hade vad de behövde. Visst vore det en dröm? Kärleken är inte egoistisk, den söker efter allas bästa, den skapar utrymme utan att tränga undan någon annan.
Kyrkan är kallad att vara platsen där kärleken bor och levs ut i vardagen. Kyrkan är ju nämligen du och jag, vi som tillhör en gemenskap som söker Gud. Vi som kallar oss kristna är kallade att leva i kärlek till varandra och den värld vi lever i. Vi lyckas inte alls särskilt bra ibland. Oftast så misslyckas vi när vi glömmer bort det viktigaste av allt och börjar ta det för givet. När vi börjar ta Guds kärlek till oss för given och när vi tar ett vardagsliv styrt av kärlek för givet. Det är då vi börjar misslyckas med vårt uppdrag.
Prästens tal skakade om en hel värld. Han sa inget nytt alls men det var som om vi hörde det för första gången. Därför att vi har glömt bort hur stort det är att Gud är kärlek. Det är tid nu för oss att återigen påminna oss om varför vi är här. Vi är här för att leva i kärlek till varandra, oss själva och den som skapat oss som vi kallar Gud. Nu är sommaren här den kom lite tidigt i år och jag tar emot den på samma sätt som jag tar emot hoppet om en ny tid där kärleken får vara min och andras drivkraft i vardagen igen.
Bön: Öppna mig för din kärlek världen behöver mig. Världen behöver Din kärlek strömmande genom mig. Forma mig för ditt rike uppväck mig och ge mig liv. Tag mig nu in i din lydnad Herre förvandla mig. Omslut mig med din kärlek världen behöver mig. Världen behöver Din kärlek strömmande genom mig. Amen (Text från nr 96 i Psalmboken)
entropalandet.se 