se på blommorna!

För en vecka sedan befann jag mig i Israel på rundresa för att besöka bibliska platser. Israel är ett väldigt speciellt land och det finns mycket att skriva om de olika förutsättningar och situationer som finns där men det är ett annat blogginlägg en annan gång. Vi besökte flera olika viktiga arkeologiska fyndplatser och fick höra hur många av de berättelser vi läser i Bibeln har en historisk förankring till en specifik plats. Tillexempel besökte vi berget som kallas för saligprisningarnas berg där Jesus höll det vi kallar för ”Bergspredikan”. Predikan som Jesus höll på berget är utmanande även för oss idag, där tar han upp saker som att älska sina fiender och lär oss hur vi ska be genom att introducera ”Fader vår”. Mitt i bergspredikan pratade Jesus om Guds trofasthet och om att vi inte behöver oroa oss för någonting. Här nedan har jag klippt in det stycket ur Matteusevangeliet 6: 5. ”Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? 26 Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? 27 Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? 28 Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. 29 Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem.  30Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? 31 Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? 32 Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. 33 Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. 34 Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.”

Vi står just nu mitt i den prunkande försommaren då naturen är som allra vackrast. Det är också en tid då många av oss, i alla fall vi som arbetar, har som mest att göra innan semestern kommer på allvar. Vi vill bli klara med höstplaneringen, med utvärderingarna, slipa på metoderna och kvalitétssäkra verksamheterna. Idag går mycket tid åt till metoder, organisationsformer, strukturer och olika viktiga dokument. Det är som att vi tror att vi kan styra våra liv bara vi skrivit tillräckligt fina rapporter. Det är klart att vi behöver struktur och ordning både i samhället och i våra egna liv. Men om metoderna och strukturerna blir vår mening och det vi kallar liv då börjar vi förlora vår själ.  I samma stund som formerna, strukturerna och verksamheten är vårt fokus tappar vi själva livet. För det kan inte kontrolleras eller styras upp i dokument det växer och knakar och sprudlar åt de håll ljuset kommer ifrån. Vi kan antingen välja att följa livskraften eller försöka återskapa den och manipulera fram liv men det blir aldrig det äkta sprudlande livet som vi verkligen längtar efter.

När man saknar tro på en Skapare som har världen i sin hand så blir ansvaret på den enskilda människan stort. Det kan vi se i vår tid idag. Vårt land som visserligen är byggt på många kristna värderingar utgår ifrån en världsbild utan Gud. Det får konsekvenser i hur vi ser på våra möjligheter och våra liv. Det påverkar vår planering och vår självbild. Det är ingenting man märker särskilt mycket av när allt går bra. Men när kraven ökar, med smärtsamma erfarenheter i bagaget och ett samhälle som blir kallare för varje dag så börjar det till slut att kännas. Vi känner oss ensamma, utelämnade och kraven blir enorma. Det är inte konstigt att sjukhälsotalen ökar, att psykisk ohälsa ökar och att vi också ser en ökning av självmord. Var ska vi vända oss när samhällets resurser tar slut och våra planeringar inte höll? Vem tar emot när jag faller?

Jag tror ju på Gud så för mig är svaret enkelt. Det är i Guds famn jag faller varje gång jag inser min litenhet och brustenhet. Jag är bara en vanlig människa, det smyger sig in både stavfel och för höga prestationskrav nästan dagligen (såklart mycket värre saker också men jag tror du fattar poängen…). Varje gång jag faller så vet jag att det finns en landningsplats för mig och den landningsplatsen är kärleken som lockar mig att resa mig upp än en gång och göra ett nytt försök tills jag lyckas.

Den här texten ur bergspredikan talar om Guds trofasthet och Jesus tog ett vardagligt exempel som alla kunde se och förstå. Det är inget särskilt heligt med liljorna på ängen på saligprisningarnas berg, men det fick tjäna som exempel på att det finns en Skapare som har omsorg om var och en av oss och som vet vad vi behöver. Jesus tog ett enkelt exempel för att gestalta en av Guds rikes (Skapelsens) viktigaste lagar. Den om att Gud vet vad vi behöver och om vi söker Guds vilja för våra liv så kommer vår längtan att bli mött. Kanske inte alltid på det sätt vi tänkt, men oftast mycket bättre. Blomman berättar om Guds löfte om att ta hand om oss, det betyder inte att vi kommer vara skyddade från väder och vind men om vi håller oss nära ljuset så kommer växtkraften att föra oss till ännu en blomstertid i våra liv.

Vi omges just nu av en underbar blomsterprakt och när vi ser på alla dessa vackra växter som just nu är i sitt esse så kan det få bli en hälsning till oss idag. Oroa dig inte för morgondagen, Gud vet vad du behöver våga lita på att det gäller också dig.