Guds rike redan här.

.. men ännu inte.

Så lyder ett känt begrepp inom den kristna teologin. Det beskriver det tillstånd vi befinner oss i här på jorden efter det att Jesus föddes, levde och dog för vår skull. Jorden och allt skapat väntar fortfarande på sin fulla upprättelse. Ur den här väntan på Guds rikes fulla manifestation kommer det mesta av den kristnas engagemang. Vi har fått smaka på Guds rike genom att redan nu ha fått möta en kärlek som revolutionerar våra liv. Vi har redan nu blivit helade från sjukdomar och inre sår, vi har redan nu fått smaka på hur Guds riket kommer kännas den dag allt är omslutet av det.

Den här hösten har jag pratat om Guds rike när jag hållit andakt på äldreboendet i Gnesta. Jag har pratat om Guds rike som det förlorade paradiset. Paradiset, Edens lustgård som var full av harmoni och balans. Edens lustgård där lejonen var tama som katter och människan levde i harmoni med allt skapat. Det har gått oss förlorat och vi lever i en värld som många gånger är raka motsatsen till det där paradiset. Ett av de tydligaste bevisen för mig att Gud är på riktigt är människans längtan efter en tillvaro av harmoni och inre frid, en längtan efter en upprättad skapelse, efter sann kärlek och rådande fred. Enligt den kristna livssynen beror den här längtan på att vi haft det inom räckhåll men förlorat det på grund av att människan valt bort konceptet Gud. Vi vill vara vår egen gud och i och med det får vi också bära på ett väldigt stort ansvar för vår och andras tillvaro. På grund av andra människors val får jag och du leva i konsekvenserna av det, en värld full av miljökatastrofer och konflikter.

Som kristen behöver jag självklart bära ansvar för mitt liv och hur jag lever det. Men utifrån en annan utgångspunkt. Hela skapelsens förmåga att nå balans och harmoni vilar inte på mina axlar. Jag lever mitt liv utifrån en tacksamhet att Gud klivit ned i mänsklighetens historia och gjort allt i sin makt för att skapa en tydlig väg till den harmoni vi och skapelsen längtar så efter. Genom den historiska personen Jesus har jag fått en förebild i hur jag ska praktisera kärlek i min vardag. Jag är kallad att älska alla människor utan gräns. Genom den historiska personen Jesus lär jag mig att vara människa på ett sätt som inkluderar en andlig värld och en Skapare som är delaktig i allt skapat. Genom den historiska personen Jesus lär jag mig att Gud själv klivit ned och tagit mänsklig gestalt och varit mer än bara en vanlig historisk person. Det är i den här ofattbara krocken där Gud blev människa som Guds rike, paradiset, på nytt fått chans att visa sig här på jorden redan nu.

Därför att Jesus genom sitt liv visade hur det var tänkt från början och levde det livet på ett sätt som jag som vanlig människa kan efterleva. Det är realistiskt att följa Jesus i alla livsval i livet. Men genom att jag följer Jesus får jag också del av en andlig dimension, av en osynlig verklighet som öppnar dörrar för mirakler vi inte kan förklara.

I En tro på landet-gemenskapen pratade vi häromveckan om vilken skillnad det blir för oss i våra liv beroende på i vilken ände vi lever ut vår tro. Om vi lever ur änden ”redan här” eller ”ännu inte”. Kyrkan och kristenheten har under de senaste kanske 50 åren fokuserat rätt mycket på ”ännu inte” för vi känner oss lurade. Ivriga predikanter och en del maktfullkomliga ledargestalter har utnyttjat människans längtan efter paradiset på jorden och missbrukat Jesu undervisning om vad Guds rike innebär. Det har gjort att vi hellre pratar om det som fina teorier, om det som en fin och tröstande tanke men att det ännu inte är särskilt påtagligt. Vi har funnit en falsk trygghet här i ”ännu inte” för om jag inte behöver tro att Guds rike kan bryta igenom redan nu behöver jag ju inte heller be om det eller praktisera det i min vardag. Då kommer jag inte heller bli besviken för att jag trott och hoppats på något som inte blev av.

Jag tror vi behöver omvända oss och inse att livet med Jesus handlar om att odla tillit. Tillit till att Hans undervisning är mer än fina teorier, att det är ett liv värt att leva. Jag tror vi behöver våga lita lite mer på vad vi säger att vi tror på och praktisera det. För ju oftare vi utgår från ”redan nu” och t ex ber att någon ska bli frisk, ju oftare kommer vi se att någon blir frisk. Det handlar inte om hur stor tro vi har eller hur ”helig” den är som ber, jag tror det är mycket enklare än så. Ju oftare jag lägger undan 1 krona på sparkontot desto större blir mitt sparkonto. Ju oftare jag ber och praktiserar Guds rike desto större och verkligare blir det. Det är inget magiskt eller övernaturligt över det.

Jag har bestämt mig. Jag vill leva mer i ”redan här” än i ”ännu inte”. Jag vill vara nyfiken och öppen och odla tillit till Jesus. Jag vill våga lita på att det jag säger att jag tror på håller att bygga hela livet på. Sedan jag tog det beslutet för några år sedan har mitt liv tagit en vändning jag aldrig kunnat drömma om. Den började i en smärtsam ökenvandring men har lett mig till en tillvaro som jag alltoftare kan beskriva som paradis. Ökenvandringar är ofta tider då vi får göra upp med våra inre fängelser och därför kan även det smärtsamma vara till glädje eftersom vi går ut ur de tiderna som nya friare människor. Jag ser ännu inte Guds rike fullt ut manifesterat i mitt liv men jag har väldigt mycket förväntan och tro för att det kommer. Jag behöver bara fortsätta att tålmodigt odla tillit genom att ta små vardagliga myrsteg i min längtans riktning.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s