Vad har då en flera tusenår gammal text att säga oss idag? Jo jag tror att den hjälper oss att förstå vad det innebär att vara människa. Predikaren med sin fåfänga ambition att hitta det ultimata svaret på livets största mysterium hjälper oss att förstå oss själva och vårt eget jagande.

Vad är det jag jagar efter? Vad betyder något för mig? I slutändan när allt kommer omkring vad är det jag lämnar efter mig till nästa generation? Vilka sanningar definierar min bild av mig själv, min samtid och mänskligheten? Det är obekväma men nyttiga frågor.

Mitt hopp är byggt i något som Bibeln säger funnits sen tidens begynnelse och som kommer stå kvar när allt annat fallit:

– Kärleken –

Jag tror att det finns en kraft som är ren kärlek, som brutit igenom i mänsklighetens historia och visat hur kärleken konkret tar sig uttryck i mänskliga liv. Jag tror att kärleken är evig och bär på sanningar som sätter människor fria i alla tider. Jag tror att kärleken skapar en ny tillvaro med nya system och strukturer. Ett annorlunda rike där Jesus är kungen som visar hur sann kärlek levs ut till alla människor.

Ett Guds rike fyllt av harmoni och balans, av trygghet och av närvaro. Ett rike där alla får plats, där alla är älskade som de är. Ett rike som börjar redan här och nu i våra egna liv och i vår gemenskap.

Men det är synnerligen inte enkelt och kyrkan behöver gång efter annan kliva ned från sina egna höga hästar som man skaffat sig. Det är svårt att tro på kärlekens kraft i alla lägen och vi sätter upp lagar och regler för att göra det lättare. Men det som händer då är att vi stänger in det enda som får oss att leva på det sätt som det är tänkt: hjärtat.

Det är hjärtat som leder oss rätt, Gud är kärlek och varenda människa har en bit av det gudomliga i sig, varenda människa kan bli ett tempel för den helige anden och centrumet är vårt hjärta. Det pulserande, livsbejakande, ömmande hjärtat.

Idag medföljer en stilla stund, en stund av stillhet där jag guidar dig med hjälp av några verser från Psalm 139. Du behöver ca 15 min, det kan vara när du sitter på bussen, när du parkerat bilen utanför storköpet, när du landat hemma eller någon annanstans där du kan ta dig en stund för dig själv för att få landa i kärleken. Det här är en övning man kan göra flera gånger om dagen. Jag tror kärleken kommer lysa på olika områden varje gång man gör övningen.

I ps. 46 står det att vi ska bli stilla och besinna att Herren är Gud, men det är inte särskilt enkelt att bli stilla i vår tid. Därför kan vi behöva lite hjälp med det. Jesus sa till Maria som satte sig vid hans fötter (medan systern Marta jobbade i köket o var frustrerad av stress) att Maria valt den goda platsen. Kanske av den anledningen att i Jesu närhet hamnar vårt liv i perspektiv och vi ser hur vi ska prioritera i våra liv, vad som är värt att stressa för. Det här är en sån övning, en övning att sitta vid Jesu fötter en liten stund :).

(Om du läser via datorn och det är dåligt ljud kan du prova att lyssna via telefonen istället)