När Predikaren ser på sitt liv, sina rikedomar och sitt erövrande utifrån dödens perspektiv inser han att allt är tomhet och ett jagande efter vind.
Det som händer när han ser på sig själv och sitt liv med dödens perspektiv sätter honom i en existentiell kris. Inget av det han gjort kommer bestå och han kan inte ta med sig något av alla rikedomar och erövringar vidare efter döden. Han går in i en depression och ser inte någon mening i något alls. Allt var mörker. Men även i depressionen fann han inget annat än tomhet inte ens där fann hans hjärta ro.
Det var när han började se på sitt liv som en gåva som allt vände. När han tog emot allt livets goda som en gåva som han kunde finna glädjen i livet. För att se något som en gåva behöver man erkänna en givare. Det är någon eller något som ger livet som gåva. När vi vänder vårt perspektiv på livet och ser det som en gåva till oss då vaknar tacksamheten, glädjen och friden. När vi inser att det finns en givare som gett mig ett liv som en gåva. Predikaren ger äran till den som äran ska ha, vem kan känna fullständig glädje utan att erkänna att det finns en Gud som gett mig allt att få njuta av. Det är Gud som ger människan kunskap, vishet, och glädje.
Men det är inte alla som har en bild av att Gud ger oss livet och saker i gåva för att vi ska kunna njuta av livet och vara glada. En vanlig föreställning i kyrkan har varit att vi inte har tid att roa oss i livet. Bilden som förmedlats är en Gud som stället höga krav på produktion och resultat för Hans rikes skull, och det är alltid på glädjens bekostnad. Den bilden önskar jag att vi kunde göra upp med en gång för alla. Gud är en god Gud och har skapat oss till människor och den högsta viljan Gud har för oss är att leva i och av kärlek. Det finns inget tråkigt i det ordet, att leva i och av kärlek sätter oss fria, skapar glädjekällor som aldrig tar slut. Livet är en gåva och gåvogivaren är god.
Till den här luckan vill jag dela en sång som jag tycker mycket om och som jag lyssnade på varje dag under den månaden då vi läste kapitel 2.
entropalandet.se 