När vi firade gudstjänst och läste kapitel tre var det den ”internationella dagen mot våld mot kvinnor” och jag ägnade förmiddagen åt att be och tänka på alla de jag känner eller vet om som lever i våld på olika sätt. Hur det kan kännas som att det är hela ens värld och tillvaro och att det inte finns något utanför den tillvaron.
Man behöver inte vara utsatt för våld för att kunna känna igen sig i att vara instängd i något som hämmar livet i en. Jag har trott på en lögn större delen av mitt liv, lögnen fick mig att känna skam för den jag var, den fick mig att tro att jag inte var värd att älskas för den jag är, den fick mig att spela teater och låtsas som att allt var bra. Lögnen sa att om någon visste sanningen om mig och vad jag varit med om så skulle jag bli förkastad, då skulle jag bli ensam och utelämnad.
Men jag ville inget hellre än att vara fri och för 15 år sedan nästan på dagen tog jag mod till mig, skrev ned mitt livs hemlighet i ett brev och skickade det till dem jag var mest rädd att förlora. Jag vågade utmana lögnen därför att jag hade fått ta del av ett större perspektiv på mitt liv.
När jag fick del av evighetsperspektivet tappade lögnen sin makt över mitt nu. Därför att jag kunde se att ur ett evighetsperspektiv har lögnen redan förlorat sin makt även om jag inte just nu ser det konkret i mitt liv.
Ur ett evighetsperspektiv kunde jag se att Jesus redan gripit in och förändrat spelreglerna och genom tron på det Han gjort kunde även jag i min kamp bli fri.
entropalandet.se 