Predikaren kapitel 5

Nu är det dags igen för ett nytt kapitel av Predikaren! Vi läser ju i Predikaren det här året i gemenskapen. Tanken är att vi inför varje Andrum ska kunna läsa ett kapitel och låta det kapitlet tala till oss på olika sätt. Kanske väcker det en sång i vårat inre, det kanske får oss att längta efter att uttrycka oss på något vis kanske rör den upp känslor som blir till en dikt, en video eller en tavla?! Tänk vad fint det sen vore att vi alla tar med det till Andrum. Så att vi tillsammans får dela med oss av hur ordet rört vid något i våra liv. Jag tror det skulle berika oss människor enormt om vi som kyrka levde mer så. Jag hoppas och jag tror att den här drömmen kan bli verklig!

Nu ska vi iallafall läsa kapitel fem som vi hade på senaste Andrummet. Jag kommer sedan i tre poster under kommande två veckor dela mina reflektioner utifrån detta kapitel. Det kan ju väckas en massa olika saker när man läser i Bibeln, jag tror att det är därför vi kallar det för ett levande ord. Därför att orden har en förmåga att sätta fingret på känslor, tankar och erfarenheter vi gör som människor. Det kan vara olika varje gång vi läser och det gör det bara mer spännande. Så mina reflektioner som jag delar ska du se just på det sättet. De är mina reflektioner. Ingen exakt utläggning om hur författaren måste ha haft som avsikt eller vad som är mest teologiskt korrekt. Utan vad texten väcker i mig. Vad väcker texten hos dig?

Predikaren Kapitel 5

1Var inte för snar att tala, säg ingenting förhastat inför Gud – han är i himlen och du på jorden. Låt därför dina ord vara få.

2Drömmar föds av mycket arbete, dåraktighet av mycket prat.

3När du ger Gud ett löfte, så dröj inte att infria det, han har inget fördrag med dårar: håll alltså vad du lovar! 4Bättre ingenting lova än lova och ingenting hålla. 5Låt inte din tunga förleda dig till synd, och säg inte till Guds sändebud: ”Det var ett misstag!” Låt inte dina ord dra Guds vrede över dig, så att han förstör allt vad du har gjort. 6Mitt i alla drömmar, all tomhet, alla ord: Frukta Gud!

7Om du i din del av landet ser den fattige förtryckas och lag och rätt förtrampas, bli inte förvånad: den ene makthavaren bevakar den andre, och över dem sitter flera med makt. 8[—]

Gods och guld

9Den som älskar pengar blir aldrig mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog. Även detta är tomhet. 10Ju större förmögenhet, desto fler som tär på den. Vilken glädje ger den ägaren annat än ögats glädje? 11God är arbetarens sömn, han må äta litet eller mycket, men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.

12Jag har sett något ont och plågsamt under solen: hopsparad rikedom blir sin ägares olycka. 13Trots hans tunga arbete går rikedomen förlorad, och får han då en son har han inget att ge honom. 14Lika naken som han kom till världen går han åter bort: så som han kom, så skall han gå. Ingenting får han ta med sig på färden av allt vad han med möda har förvärvat. 15Ja, detta är något ont och plågsamt: sådan han kom får han gå härifrån. Vad har han för glädje av sin strävan efter vind? 16Alla hans dagar är mörker och sorg, djupaste missmod, sjukdom och förbittring.

17Jag har också sett något annat: det är gott och skönt för människan att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda under solen, de dagar som Gud har gett henne att leva. Det är hennes beskärda del.  18När Gud ger en människa gods och guld och förmåga att njuta av det, ta ut sin del och vara glad under sin möda, då är det en gåva från Gud. 19Hon tänker knappt på hur livsdagen förrinner, ty hon har fullt upp med den glädje Gud ger.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s