Att praktisera tacksamhetgör en uppmärksam på det man har fått.
Det som händer i det där steget bort från hallen är att jag på nytt blir öppen för tacksamheten. I tacksamheten finns gödning för stora blomsterängar inombords.
Att börja praktisera tacksamhet över det man redan har gör en öppen för möjligheten att även annat kan väcks till liv. Jag tror inte det är något magiskt i detta. Det är fullt naturligt, allmänmänskligt. När jag börjar tacka för det jag har lyfts min blick upp från den fläck av frustration och bitterhet som hållit mig fången.
Bättre vad ögonen ser än vad åtrån söker. Bättre fokusera på det man har än ge efter för åtråns eviga jagande efter vind. Vi blir nämligen aldrig mätta när vi ger åtrån utrymme i vårt liv. Alltid finns det någon annan som lever ett mer spännande och innehållsrikt liv. Alltid finns det mer jag kan jaga efter och erövra. Men det stillar aldrig längtan jag har, längtan efter ett helt liv. Efter harmoni och frid. Det kommer nämligen bara av att praktisera tacksamhet över det jag redan har och i ett förvaltande av det jag fått till mitt förfogande. När jag tar hand om det lilla jag fått även om det kan tyckas väldigt litet skapar det en frid i mig som också är förutsättningen för att jag ska känna att jag lever.
Ett år har nu gått med en ny vision och ett nytt sätt att se på oss som frikyrklig gemenskap här i Gnestabygden. Vad har hänt under det året? Det kan kännas som att vi inte har full koll på läget att det finns massor vi inte gjort eller klarat av eller ännu mer saker som vi borde. Men det är genom att tacka för det vi gjort, för det vi har som vi också gör oss öppna för det som kan komma. Vi kan inte göra mer än vårt bästa och när vi nu gemensamt tagit ett kliv både i att befinna oss i en nystart och i att leva efter en ny vision får vi ha tålamod med oss själva och varandra.
Ja visst gör det ont när knoppar brister. Det är läskigt att ta ett steg och lämna hallens ordnade tillvaro. Det är läskigt att ta ett steg i tro och inte veta om det ska bära eller brista. Men det är också det enda som kan ge oss det överflöd av liv som vi längtar efter.
entropalandet.se 