Har du någonsin känt att du skulle vilja stryka en vers eller en text ur Bibeln?Det har jag många gånger och den här veckan har den känslan varit intensiv. Det här kapitlet är långt och består av 30 verser, ett kapitel som innehåller väldigt bra vägledning till livet. Det här kapitlet innehåller ett uttryck som min pappa säger nästan dagligen och det förmedlar livsvisdom som ger sänkta axlar. Men det finns en vers som har bråkat med mig enormt de senaste veckorna. När jag läste det första gången högg det till i magen, andra gången blev jag arg sen har jag gått igenom alla olika känslor och stadier man kan. Jag har förnekat att det berör mig, jag har försökt fundera på hur man kan hoppa över det lite snyggt, ignorera det eller bara rycka på axlarna för det. Äh det var väl inte så farligt?
Men jag har lärt mig en sak av att läsa i Bibeln, de ord som bråkar med mig på något sätt är ofta dem jag ska stanna upp vid och lyssna till.Lyssna vad det är som bråket handlar om i mig. Varför reagerar jag så starkt? Vad säger känslorna till mig?
När jag läst den där versen har känslan av hopplöshet och skam vällt över mig. Jag har hört de hånande skratten när orden använts för att tysta ned eller sätta på plats.Jag har hört tonårskillarna läsa ordet för sina vänner och jag har sett tjejerna tyst dra sig undan. Jag har sett hur ordet tystat och hur det har kuvat.
Jag kan inte hoppa över det längre. Jag måste gå rakt igenom det. Bittrare än döden är kvinnan, hon är en snara, hennes hjärta är ett nät, hennes armar är bojor.
Alla dessa ord som talats ut över oss kvinnor i årtusenden.Ord som citerats som sanningar. Som hävdats ha makt för att de står i boken. Ord som fått stå oförklarade, outforskade och brännande.
Vad menar han egentligen? Varför häver han ur sig dessa ord mot slutet av kapitlet. Vad hade han varit med om som fått honom att uttrycka ett sådant agg? Var det så här han menade? Vad var det han ville ha sagt? Och hur kan Gud tillåta att det får stå i Hans ord?Förstod Gud inte hur ordet skulle fortsätta användas mot kvinnan och hålla henne fången i syndafallets konsekvenser?
Under vår läsning i Predikaren har vi hittills gått igenom att leva sitt liv från hallen, hur det kan kännas tryggt men att det inte är ett riktigt levande liv. Vi blir betraktare och åskådare som sitter och tycker till om vad alla andra gör för fel. Vi har gått igenom känslor av uppgivenhet, av likgiltighet och hopplöshet. Vi har lärt oss att praktisera sårbarhet och tacksamhet som vägar som leder till liv och glädje. Vi har förstått hur människan hittar på alla möjliga konster och jagar vind fast Gud gett oss alla något väldigt enkelt att hålla oss till.
entropalandet.se 