Predikaren kapitel 8

1Vem är som den vise, vem förstår att tyda tingen?

Vishet får människans ansikte att lysa, mildrar hennes hårda uppsyn.

2/3Lyd kungens befallningar, svär ingen förhastad ed inför Gud.

Kungen gör vad han behagar, lämna honom därför i fred

och driv inte en dålig sak.

4Kungens ord är lag, till honom kan ingen säga: ”Vad gör du?”

5Den som lyder hans befallning råkar inte illa ut.

Den vise vet när man bör handla och hur.

6För allting finns det en tid och ett sätt.

Det onda vilar tungt på människan.

7Hon vet inte vad som skall hända, vem kan säga henne vad som skall ske?

8Ingen har makt över vinden, ingen kan hejda vinden.

Ingen råder över dagen för sin död, ingen slipper undan i striden.

Ondskan räddar aldrig sin man.

9Allt detta såg jag när jag betraktade vad som sker under solen, i en tid då människa har makt över människa, till hennes olycka. 10Sedan såg jag de onda [—]. Även detta är tomhet.

11Eftersom det onda inte får sin dom med ens uppmuntras människor att göra orätt. 12Så begår syndaren hundratals brott och får ändå sin frist. Nog vet jag att det skall gå väl för de gudfruktiga, ty de fruktar Gud, 13och illa för de onda – de lever kort, flyktiga som skuggan – ty de fruktar inte Gud. 14Men tomhet är också detta som sker på jorden, att rättfärdiga drabbas av det öde som de onda förtjänat och onda får den lott de rättfärdiga förtjänat. Jag tänkte: även detta är tomhet.

15Då prisade jag glädjen, ty för människan finns inte något gott under solen utom att äta, dricka och vara glad. Detta står henne till buds i livets möda, de dagar som Gud ger henne under solen.

16Så föresatte jag mig att bli förtrogen med visheten, och jag såg hur människor arbetar överallt, både dag och natt, utan att få en blund i ögonen. 17Då insåg jag vad som gäller om hela Guds verk: människan kan inte fatta det som sker under solen. Hur hon än strävar och söker fattar hon det inte, ja, även om den vise säger sig förstå fattar han ändå aldrig.”

 

Det här är sista kapitlet vi läser innan sommaren och passande nog är det ett kapitel som sammanfattar mycket av det vi läst och jobbat med hittills.

Predikaren hör till vishetslitteraturen i Bibeln. Det är en bok som ger livsvisdom. Den sätter fingret på mycket av det människan brottats med i alla tider. Visst har tiderna förändrats och vi har vetenskap och en massa dokument som bevisar hur långt vi kommit. Men ändå är det mycket som är lika. Även om forumen förändrats så är innehållet ungefär detsamma. Det handlar om status, makt, om kärlek och att bli sedd för den man är. Om kontrollbehov och framtidstro. Det handlar om livet, kampen och vad som gör livet meningsfullt.

Min reflektion utifrån detta kapitel är som vanligt delad i tre punkter och denna gång är de hämtade från vår vision. Bära hopp, välja fred och växa i tillit. Det här kapitlet innehåller nämligen alla dessa ämnen.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s