Predikaren kapitel 9- tillbakablick

Det senaste året har vi läst ur Predikaren och vi är nu framme vid kapitel 9. Innan jag delar min reflektion från min läsning ur kapitel 9 är det på sin plats att jag ger en liten överblick av det vi hittills gått igenom. Om du vill djupdyka i något av de ämnen jag tar upp så finns de uppe här på bloggen allihop!

Predikaren hör till vishetslitteraturen i Bibeln. Det är en bok som ger livsvisdom. Den sätter fingret på mycket av det människan brottats med i alla tider. Visst har tiderna förändrats och vi har vetenskap och dokument som bevisar hur långt vi kommit. Men ändå är det mycket som är lika. Även om forumen förändrats så är innehållet ungefär detsamma. Det handlar om status och makt, om kärlek och att bli sedd för den man är. Om kontrollbehov och framtidstro. Det handlar om livet, kampen och vad som gör livet meningsfullt.

 

Författaren utger sig för att vara Kung Salomo men det kan också vara flera författare till den här boken. Oavsett om det är en eller flera som skrivit den innehåller den en samlad bild av en människas sökande efter meningen med livet. I sökandet hittar vi flera olika stadier som vi människor hamnar i, i olika mått. Stadier som jag tror vi återkommer till i olika tider och som ständigt är en utmaning till oss att navigera igenom.

 

Predikaren är också som poesi. Hela boken är skriven på ett sätt som tvingar en att läsa mellan raderna, lyssna inåt och genomskåda sitt eget liv. Jag delar mina reflektioner utifrån min läsning. Det finns många sätt att läsa och förstå texten på men jag delar de saker som tagit tag i mig och fått mina tankar att röra på sig.

 

Vi har under vår läsning hittills läst om att ingenting är nytt under solen. Att det finns mycket av livets möda som bara är ett jagande efter vind. Vad bygger jag mitt liv på för värden och vad investerar jag min tid i? Har det ett evighetsvärde eller lever jag som om det inte fanns en morgondag att ta ansvar för? Via insikten om att vi alla en gång ska dö upptäcker sökaren befrielsen och glädjen i att se livet som en gåva. Den insikten gör något med hur man prioriterar sin tid, en nära döden upplevelse skapar ofta en hunger efter att leva livet fullt ut – utan rädslor eller annat som hämmar en. Men ett liv som levs bara för ens egen skull förlorar snart sitt värde – vi är en del av en större helhet och det är när vi lever med den vetskapen som livet får en mening.

 

Att tro på något men inte leva som man tror skapar problem. Men att satsa skapar utrymme för en del frestelser. Som tillexempel uppgivenheten när man inte ser resultat på en gång – det funkade inte, blev inte som jag hade tänkt. Ofta frestas vi till uppgivenheten genom att jämföra våra försök med andras resultat. Vi tror att det ska vara så enkelt som att göra en plan och få det resultat man kalkylerat med. Den som har ett trädgårdsland vet att det sällan fungerar så. Man sår många frön, alla frön blir inte till plantor, alla plantor blir inte heller fruktbärande av olika anledningar. Vi kan inte styra över livets alla omständigheter men vi kan styra över hur vi tar hand om det vi fått.

 

Nästa frestelse som vi mött i läsningen är likgiltigheten. Den säger inte som uppgivenheten att det ändå inte är någon idé. Den har gått längre in i bitterhet och frustration och säger ”jag bryr mig inte” eller ”det är så här det är” med ett konstaterande med resultat att fortsätta stå still.

 

Men människan är inte skapad för ett stillastående liv. Allt som har liv växer och utvecklas så även en levande människa. Vi behöver röra på oss i tankar, uttryck och livsstil för att må bra. Så fungerar hela skapelsen och så också vi.

 

För att bryta med dessa attityder behöver vi ta ett steg i tro. Våga bryta med de tankar och känslor som håller oss tillbaka. Våga ta ett steg i längtans riktning som alltid leder till liv och nya blomstertider.

 

Att ta ett steg i tro förutsätter sårbarhet. Det är obekvämt. Det är skört och inte något som direkt upphöjs i vår tid.

Där när vi står redo att ta ett steg i tro blir vi frestade att stanna kvar. Liksom bosätta oss i hallen mitt emellan. Inte leva livet fullt ut där jag tar risker för att skapa förändring och eller förvalta det jag fått i glädje och tacksamhet.

 

Vi har gått igenom verktyg såsom att öva sig i medveten närvaro, att praktisera tacksamhet som förvandlar min blick så att jag ser på mitt liv, och allt jag har att ta hand om, som en gåva.

Ett annat verktyg kallar jag för ”lyssna på bråket” och det kom ur läsningen i kapitel 7. Där läste vi texter som missbrukats i årtusenden och stängt in halva mänskligheten i skam över sin existens. Att lyssna på bråket är ett bra sätt att hitta rätt på det som skaver inombords. Vad säger de känslor som rörs upp inom mig när jag läser en text i bibeln, möter en viss sorts människa, hamnar i en situation. Bråket kan hjälpa oss hitta till helande och upprättade relationer.

 

Slutligen innan sommaren nådde vi fram till att det inte finns någon rättfärdig som är felfri. Att vi alla på olika sätt är del av orättfärdiga system som utnyttjar både människor och skapelse. Vår vision om att vara en kärleks revolution som bär hopp, väljer fred och växer i tillit är ytterligare ett verktyg, en hjälp att navigera genom de olika situationer vi möter i vår vardag.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s