Nu är vi framme i kapitel 9. Ett kapitel som andas vila men också melankoli.
Jag ser tre teman som jag vill dela en kort reflektion kring.
Allt vilar i Guds händer
Det finns hopp för den som fortfarande lever
Livets lotteri – allt är en tillfällighet
Vi börjar som vanligt med att läsa kapitlet i sin helhet.
1Allt detta har jag begrundat, allt detta har jag insett: de rättfärdiga och de visa och allt vad de gör vilar i Guds hand. Om en människa går kärlek eller hat till mötes, det vet hon inte. Allt som väntar henne är tomhet.
3Det är ett ont det som sker under solen, att alla går samma öde till mötes. Människornas hjärtan är fulla av ondska, dårskap bor i dem livet igenom, och till sist skall de samlas till de döda.
4Den som tillhör de levandes skara har ännu något hopp.
5De levande vet att de skall dö, men de döda vet ingenting. De har ingen lön att vänta, minnet av dem är borta. 6Det är slut med deras kärlek, deras hat och avund, aldrig mer tar de del i det som sker under solen.
Tid och öde
13Jag såg också hur det kan gå med den största vishet under solen. 14Det var en liten stad med få invånare. Mot den tågade en stor konung. Han omringade den och byggde väldiga belägringsverk. 15Nu fanns det i staden en man, fattig men vis, och han kunde ha räddat staden med sin vishet. Men ingen kom att tänka på den fattige. 16Då sade jag:
Min reflektion del 1: Allt vilar i Guds händer
Samma öde drabbar både den goda och den onda. Vi är inte skyddade från livets konsekvenser. Vi lever i konsekvenserna av andras handlande och vi lever i konsekvenserna av vårt eget. Vi kan göra så gott vi kan utifrån våra omständigheter. Men vi har inte möjlighet att styra över hela vårt liv. Vi kan heller inte styra över livets omständigheter. Någon blir sjuk, en annan är med om en trafikolycka och en tredje vantrivs på jobbet efter omstrukturering. Vi kan inte alltid rå för det som vi är med om. Men vi kan välja med vilket perspektiv vi möter allt det som vi ställs inför. Om jag väljer att se på livets omständigheter med tillförsikt och tro att om jag gör det som är rätt, om jag gör mitt bästa, om jag väljer kärlekens väg så kommer det leda till något gott.
Det kanske inte märks på en gång, ibland kan det till och med bli precis motsatt effekt. Men tids nog kommer det visa sig.
Vi ska alla en gång dö. Samma öde möter alla människor oavsett hur vi levt våra liv. Men den dagen vi dör kan vi inte ändra på det som vi gjort och vad vi investerat i. Det är medan vi fortfarande lever som vi har en chans att förändra oss och våra prioriteringar.
entropalandet.se 