Livets lotteri – allt är en tillfällighet
När vi föds har ingen av oss gjort något för att förtjäna vilken familj vi hamnade i eller vilket land vi föddes i. Ingen av oss har kunnat påverka val av föräldrar, syskon, uppväxt ort eller den tid vi lever i.
Det måste föda ödmjukhet i oss. Om jag har haft en trygg och bra uppväxt har jag en skyldighet att båda tacka Gud för det privilegium men också arbeta för att andra ska få samma chans som jag.
När vi ser på livet som en gåva är det lättare att inkludera och även bjuda på det som mitt liv erbjudit av välsignelser också till andra.
Den som fötts i ett land som är i krig har inte samma möjlighet som en som fötts i ett land som har fred. Vi är en del av en större helhet. Vi tillhör varandra och den här jorden just nu. När någon gråter behöver det påverka också mig. Annars dör något inom mig.
Men det finns ju så oändligt mycket behov! Var ska man börja? Vem kan man hjälpa? Det är lätt att bli överväldigad när jordens lunga brinner, när 95% av alla anmälda våldtäkter aldrig når fällande dom, när psykisk ohälsa ökar, när barn svälter, skolsystem gör att många går ur skolan med ofullständiga betyg, när unga drivna framförallt pojkar från Afghanistan tvingas tillbaka eller till ett liv i flykt för att migrationsverket tillämpar nya snävare lagar. Det finns så oändligt mycket behov.
Den tro vi bekänner oss till i kyrkan har motiverat människor i alla tider att ställa sig på den utsattes sida. Att ta kampen och vara med och skapa förändring. Det är fortfarande kyrkans uppgift. Men vi gör det inte på egen hand eller av egen kraft.
När vi närs av kärleken kommer vi bli drivna av kärlek och när vi är drivna av kärlek kommer olika områden möta motstånd hos oss. Gud väcker olika ämnen, situationer och sammanhang i våra hjärtan. Vi kan inte göra allt på en gång men vi kan göra vårt bästa utifrån våra omständigheter. Och med en ambition att leva för kärleken har vi bättre chanser att skapa förändring än om vi la ned vårt hjärtas drivkraft.
Tänk dig en värld där kärleken är vägen man väljer, tänkt dig ett samhälle där kärleken är vägen man väljer, tänk dig en arbetsplats, en skola, regering där kärleken är vägen man väljer. Då skulle ingen lägga sig med hungrig mage någonsin igen. Då skulle alla ha möjlighet att leva sitt liv fullt ut. Möta sina omständigheter med resurser och då skulle krigen vara slut.
Så länge vi lever har vi chans att välja vilken väg vi väljer. Så länge vi finns till är dörren öppen för oss för kärleken att bygga bo i oss.
entropalandet.se 