Här kommer ett nytt kapitel från Predikaren fullt av poetisk livsvisdom!
1Sänd ditt bröd över vattnet,
en dag får du det åter.
2Fördela vad du har på flera händer –
du vet aldrig vilka olyckor som kan drabba landet.
3När molnen är fyllda
tömmer de regnet på jorden,
och ett träd som faller, mot norr eller söder,
ligger på den plats där det föll.
4Den som vaktar på vinden får ingenting sått,
den som blickar mot molnen får ingenting skördat.
5Ingen vet hur livsanden kommer in i fostret hos den havande, lika litet förstår du hur Gud handlar, han som gör allt.
6Så ut din säd på morgonen,
och låt inte armen vila på kvällen.
Du vet inte vad som lyckas bäst, det ena eller det andra, eller om båda blir lika bra.
Ungdom och ålderdom
7Ljuvligt är ljuset,
det är skönt för ögonen att se solen.
8Om människan lever i många år
skall hon glädja sig åt dem alla
och minnas att mörkrets dagar blir många.
Allt som kommer är tomhet.
9Gläd dig, yngling, medan du är ung,
njut i fulla drag av din ungdom.
Följ ditt hjärtas vägar,
gå dit ögat leder dig.
Men tänk på att för allt du gjort
skall du ställas till ansvar av Gud.
10Undvik allt som pinar ditt hjärta,
allt som plågar din kropp:
ungdom och blomning är snart förbi.
Senaste reflektionen avslutades med frågorna kring varför vi ska engagera oss. Tänk om det inte spelar någon roll. Tänk om det arbete vi lägger ned av generositet, av hopp, tro och fredsskapande inte förändrar världen? Tänk om den kommer fortsätta vara hopplös och bryta ned?
Detta kapitel ger oss några viktiga svar på dessa frågor. På sitt poetiskt och ibland kryptiska vis. Kapitlet är indelat i två delar. En som handlar om generositet och en som handlar om att vi alla en gång ska dö. I min läsning har jag fått tre punkter som jag nu ska dela med mig av idag.
- En rörelse av hopp – lev generöst
- En dag kommer vi alla ställas till ansvar av Gud
- Mitt i ovissheten – plantera ett träd
entropalandet.se 