Nu är det dags att koppla ihop hopplösheten med Advent. Vad har de med varandra att göra? Jo Advent betyder ankomst och hela adventstiden syftar till att öka längtan och förväntan på hoppet som ska födas in i vår värld, in i vår tid. Även om firandet är baserat på en historisk händelse är inte tanken att vi ska fira något som varit. Varje år har vi möjlighet att låta hoppet födas in i vårt mörker. Varje år kan bli ett år då ljuset vinner lite mer mark i våra egna liv och omständigheter. Den kristna traditionen handlar om ett pågående som vi är inbjudna att bli en del av. En relation som bryr sig om den verklighet vi befinner oss i.
En av söndagens texter är ett vackert exempel på trotsigt hopp som lästs av generationer. En text som förkunnar ett hopp som är lika verkligt idag som för tvåtusen år sedan.
9Ropa ut din glädje, dotter Sion,
jubla, dotter Jerusalem!
Se, din konung kommer till dig.
Rättfärdig är han, seger är honom given.
I ringhet kommer han, ridande på en åsna,
på en ung åsnehingst.
10Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim,
alla hästar i Jerusalem.
Krigets vapen skall förintas.
Han skall förkunna fred för folken,
och hans välde skall nå från hav till hav,
från floden till världens ände. Sakarja 9:9-10
Vi firar idag advent. Det betyder ankomst. Jesus kommer tillbaka! Det här är en text som gav hopp till ett folk under förtryck. Världen hade förändrats, klimatet var hårt. Det var inte lätt att varken vara Guds folk eller att vara människa. Det var hårda tider. Hjärtan var hårda, sinnelag och attityder var hårda. Så människor längtade efter messias, efter Han som skulle förkunna fred för folken och som skulle upprätta ett rike som skulle sträcka sig så långt man kunde tänka geografiskt. Man längtade efter Messias och läste texterna i ett trotsigt hopp. Gud hade ju lovat.
entropalandet.se 