Idag är det den andra advent och vi tänder ett ljus till medan det utanför blir allt mörkare. Advent betyder ankomst – det är en övning i trotsigt hopp! Medan allt bara blir mörkare tänder vi ett till ljus. Trotsigt visar vi vårt hjärta att det går att hoppas på något vi ännu inte ser.
Det är en stark symbolhandling det där med att tända ljus. Både detta med att tända ett åt gången, inte rusa i förväg och tända alla, inte snåla och bara ha ett tänt.. utan i ett lugnt tempo tända ett ljus till. Det gör något med den sköra längtan, det hjälper hoppet att växa. När vi tränar hopp och andra lite mer ömtåliga existentiella muskler behöver man ha tålamod. Man gör inte allt på en gång, det funkar inte så. Om det ska bli en stabil planta behöver det få ta tid.
Ett ljus varje vecka och ljuset sprider sig, men inte för mycket på en gång. Tillräckligt för att hjärtat ska vänja sig vid den nya nivån.
Vi lever i en tid som hyllar mirakelkurer. Men andliga rikedomar kräver tid, sårbarhet och mod. De kräver en tillitsfull vandring -ett steg i taget. Men framförallt kräver det vår egen vilja att öppna vårt hjärta för något nytt. Det är bara du som kan öppna ditt hjärtas portar.
Veckan som ligger framför kommer handla om just detta!
entropalandet.se 