Vi firar advent, det är en tradition som bär löftet från ett år till ett annat. Som bär hoppet framåt tills det på nytt blir synligt på jorden. Både i enskilda liv och i världshistorien. Vi firar advent- för att påminna oss om att Guds löften håller. I alla tider gör portarna vida i ditt hjärta- förbered dig för att ärans konung, frälsaren, hoppet ska få flytta in och få mer plats i ditt hjärta och liv.
När Jesus föddes till jorden var det under tider av förtryck. Det var i tider då traditionen hade burit genom långa ökentider. Många människor misströstade. Många hade för längesedan övergett det sjunkande skeppet. En del höll stenhårt på traditionen, lagen och ordet och jagade alla som på något sätt agerade på, enligt dem, ett felaktigt sätt.
Så när ryktet började spridas om Jesus så var det för många lite för bra för att vara sant. Man vågade inte riktigt tro på det. Man hade ju hoppats så länge och inget hade hänt. Man tvivlade på om det verkligen fanns en Gud som brydde sig. Så det är klart Jesus rörde upp en hel del känslor. Vissa ställde sig vid sidan av för att se hur det utvecklade sig så de kunde ta ställning när det var lite tydligare vad det skulle bli. En del anklagade honom för att häda Guds namn. Sen fanns det de som vågade tro.
De som lät sitt hjärta öppnas och i och med det fick göra möten som förvandlade deras liv.