Nu är vi snart framme vid en av trons höjdpunkter, den sköraste av dem alla. Då vi firar Guds osannolika men verkliga frälsningsplan: att det hopp som vi längtar efter alltid föds i det sköra, det smutsiga och otänkbara.
Det var nog inte så de hade tänkt att det skulle gå till. När Maria och Josef trolovades hade de nog helt andra tankar om det liv de hade framför sig. Även om de planerade in Gud i deras framtidsplaner var det nog ändå inte riktigt sådär de hade tänkt det… att Maria skulle bli havande genom helig Ande, att de skulle tvingas ut på en mödosam vandring för att skattskrivas strax innan födseln eller att hon skulle tvingas föda på det sätt hon gjorde. Det var nog inte alls så de hade föreställt sig livet tillsammans. Det hade nog inte tänkt att de skulle tvingas fly för sina liv heller och bli flyktingar med sin nyfödda för att rädda livet på honom.
Det var nog inte så folket hade tänkt att Frälsaren skulle komma. Inridandes på en åsna… trots att de läst profetorden och påmint varann om Guds frälsningsplan. Det var nog inte så de hade tänkt det, att deras Frälsare skulle peka på deras egna hjärtan istället för alla andras. Att han skulle se rakt igenom och erbjuda en frihet så mycket större.
När vi läser Bibeln blir det rätt snabbt klart att människan tänker ut alla möjliga vägar men Guds planer är alltid högre, alltid vidare och mer omfattande än dem vi kan tänka ut. Alltid.
entropalandet.se 