i Ditt ljus ser vi ljus

Vi har passerat årets deppigaste dag ( i måndags) och här i Gnesta tar man nu bort girlanderna som hängt över gatorna sedan i november. Ett skifte är på gång och det är mycket som är förvirrande.

 

Idag höll jag andakt på äldreboendet, jag är där en gång i månaden och delar några väl valda ord. Idag var de valda orden ganska få på pappret däremot bar jag dem inombords. Jag har under vissa perioder haft färdiga texter att lägga ut idag var det inte så. Man får inte stressa upp sig över att det inte alltid går att vara så förberedd och ordningssam. Livet finns även i det lite kaosiga. Mina klockor har valt att gå i otakt vilket skapar lite rörighet och mitt kontor är nedpackat i kartonger och doftar just nu starkt av hårdvaxolja. Mina tankar har definitivt varit lite dimmiga inför andakten och när jag satte mig i bilen tyckte jag att jag var sen och kände mig lite lagom stressad.

Men när jag svängde in på parkeringen hade jag fortfarande 10 minuter tillgodo och jag passade på att läsa texten från psaltaren en gång till innan jag gick in.

6Herre, till himlen sträcker sig din nåd,
din trofasthet ända till skyarna.
7Din rättfärdighet är som väldiga berg,
din rättvisa som det djupaste hav.
Herre, du hjälper både människor och djur.
8Din nåd är dyrbar, o Gud,
i dina vingars skugga finner människor tillflykt.
9De får njuta överflödet i ditt hus,
i din glädjes strömmar stillas deras törst.
10Ty hos dig är livets källa,
i ditt ljus ser vi ljus.
Ett djupt andetag sen gick jag ut ur bilen och gick förbi de nyligen anlagda rabatterna och de lyste. Trotsigt och i fel tid blomstrade forsynthian framför entrén och ljuset fortsatte predika.
Det är mycket som vill hämma livet i oss, mycket som vill kväva drömmar, längtan eller den enkla livslusten. Mycket som vill peka åt att det blir värre, att det är omöjligt och inte finns något hopp. Sådana krafter är alltid verksamma både i oss och utanför oss. Det hör till livet. Men det finns samtidigt som detta mörker ett ljus som också ständigt lyser över oss. Ett ljus som ger liv oavsett årstid. Ett ljus som under de mörka kalla tiderna förbereder knoppar för en ny vår.
Det är inte bara konkreta knoppar i det synliga utan även i vårt inre. Knoppar av nytt liv, av blomstertider och av hopp. Det finns alltid hopp hur mörkt det än ser ut. Min Gudsbild är präglad av det där ljuset, av livkällan. Jag vet att alla inte har en sådan ljus bild av Gud – olika saker påverkar hur vi ser på Gud. Livsomständigheter, bilder som förmedlats av andra, erfarenheter eller brist på erfarenhet präglar Gudsbilden. Min Gudsbild kan öppna upp mina tankar och sinnen eller stänga till. Ofta när vi slår i en vägg av omöjligheter behöver vi se över en kombination av olika saker. Mina förväntningar, mina faktiska möjligheter och hur jag ser på livet, mig själv och Gud. Inte sällan kan man behöva omvärdera tron och ens bilder. Inte sällan behöver jag omvända mig och släppa taget om hur jag tänker att saker ska gå till.
När jag kom in på äldreboendet visade det sig att vi inte var väntade. Det nya året har ännu inte förmedlat de inrutade rutinerna – skönt och rörligt! Kantorn kom och bekräftade rörigheten. Vi fick luta oss mot varandra och den värme vi bestämt ska prägla det vi gör. Så vi fick hjälpas åt att ställa fram altaret och tända ljusen och så ringde vi i klockan för samling.
Det sköna med andakten är att det inte handlar så mycket om allt det där som sker innan eller efter utan vad vi kan skapa tillsammans i vårt gemensamma nu. Så vi sjöng sånger och jag läste texten från psaltaren 36 och sedan sjöng vi den sång jag nynnat på sen igårkväll ”Din nåd är dyrbar o Gud, din nåd. Du är livets källa, i Ditt ljus ser vi ljus.” och medan jag delade mina tankar om hur ljuset ger oss liv så att vi kan blomma sken solens strålar in i rummet.
Forsynthian må ha tagit fel på månad men den gör vad den är skapad till – den reagerar på ljuset och skjuter fram sitt blomster. På samma sätt är det tänkt med oss människor. När vi låter ljusets strålar träffa oss händer det som vi innerst inne längtar efter  – vi får plats och vi börjar blomma på just det sätt som vi ska blomma.
Nu är nog alla girlanderna nedplockade i Gnesta centrum och det ställs högre krav på andra ljuskällor för att det där blomutrymmet ska bli till. Kanske är det du som får lysa upp tillvaron för en annan så att blomsterknoppar får bildas. Kanske kan det här röriga inlägget lysa för någon. Vi får göra det lilla vi kan på det sätt vi har möjlighet till och lita på att livets källa som är långt större än vi kan greppa eller ana verkar i det fördolda och låter undret ske.
img_5157  Premiärtext från mitt nya kontor i Gnesta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s