Nytt år, ny bibelbok och nytt tema!
I höstas läste vi ut Predikaren och nu ska vi börja med en ny bok! Vi lämnar därmed också temat ”Allt har sin tid” och det är dags att bekanta sig med ”Let´s LOVE great again”. Temat är såklart inspirerat av den bok vi ska läsa och den här gången är boken från Nya testamentet: Johannesbreven!! Detta är inte en bok utan tre böcker men de hör ihop med varann. De kallas för brev men har egentligen inte de klassiska dragen av ett brev skrivet på den tiden. Det saknas både avsändare och adressat och innehållet i brevet är både intimt och allmänt på samma gång och är mer av ett manifest än ett brev. Därför kommer min roll att kommentera texten bli lite annorlunda. Jag kommer fokusera på att ge bakgrund så att vi förstår sammanhanget som boken är skriven i.
Förhoppningsvis kommer vi ha lärt känna författaren, människorna han skrev till och det sammanhang som han verkade i lite bättre efter att vi läst klart alla tre breven.
Boken vi nu kommer att läsa har många likheter med Predikaren. Båda använder sig av ett poetiskt språk eller skrivsätt och handlar om vad det innebär att vara människa. Men till skillnad från Predikaren kommer vi här få lite gladare toner och ljusa nyanser. Texten är cirkulär och går varv på varv igenom samma grundämnen. Johannes kallas för kärleksaposteln och dessa brev innehåller ett vittnesbörd om kärlekens förvandlande kraft.
1 Johannesbrevet kapitel 1:
”Det som var till från begynnelsen, det vi har hört, det vi har sett med egna ögon, det vi har skådat och har tagit på med våra händer, det är vårt ärende: livets ord. 2 Ja, livet blev synligt, vi har sett det och vittnar om det, och vi förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och blev synligt för oss. 3 Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall vara med i vår gemenskap, som är en gemenskap med Fadern och hans son Jesus Kristus. 4 Detta skriver vi för att vår glädje skall bli fullkomlig.
Vandra i ljuset
5 Och detta är det budskap som vi har hört av honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. 6 Om vi säger att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. 7 Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd. 8 Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss. 9 Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet. 10 Om vi säger att vi inte har syndat gör vi honom till lögnare, och hans ord finns inte i oss.