Jag har varit och hållit andakt igen och tog med mig dessa predikanter. (Lämnade de blå kvar på tomten för de är fridlysta och alldeles för dyrbara just nu). På äldreboendet talade jag om kärlekens väg som handlar om att näras av ljuset så mycket att man skapar en varm atmosfär omkring sig så att blomknoppar kan bildas.
Vi människor är inte helt olika blommor. Vi behöver också rätt sorts atmosfär för att må bra och blomma. Vi behöver värme, kärlek och trygghet för att våga slå ut i det som är vår uppgift i livet.
Alla människor kan välja vilken atmosfär man vill sprida omkring sig. Om man vill vara en som medverkar till kyla och stelhet eller värme och rörelse. Det kan vara svårt att hålla ut och vara varm och kärleksfull om man inte har en närande relation själv till Kärleken. Om man själv lever ett liv där det är kallt och livlöst är det svårt att hålla temperaturen på egen hand.
Det är därför kyrkan finns i grund och botten. Vi behöver varandra. Vi behöver andra som också tror att en annan väg är möjlig. Vi behöver sammanhang som påminner oss om ljusets kraft och som hjälper oss prioritera tiden där i ljusets närhet. Jesus kallas för världens ljus, han visade med sitt liv hur och vad sann kärlek är. Han var en vanlig människa helt navigerad av kärlek. Han var också Gud och som Gud bevisade han hur långt kärleken är beredd att gå för en annan. Kärlekens väg går genom nöd, försakelse och död men det leder alltid alltid till mer liv än vi vågar drömma om.
Det kanske känns som att allt kommer att ta slut – men tänk om det istället bara är början på något nytt?
entropalandet.se 