Johannesbrevet kapitel 1- vi har alla en kärleksrevolution att göra

Det finns olika teorier om vem författaren är till Johannesbreven. De har fått sitt namn för sitt släktskap i skrivstil och innehåll med Johannesevangeliet och enligt tradition har man kopplat ihop breven till samma författare som till Johannesevangeliet och Uppenbarelseboken. Men man kan inte veta exakt eftersom breven inte avslöjar mer om författaren än att han kallar sig själv för ”den äldste” vid ett fåtal tillfällen. Det skulle kunna syfta på aposteln Johannes som var den som blev äldst av apostlarna och som dog av naturliga orsaker.

I första kapitlet blir avsikten till hela brevet känt. Syftet är livets ord, att förkunna att Kristus är liv och ger liv och har funnits från tidens begynnelse. Författarens intention är att bjuda in till samma atmosfär som fanns runt Jesus och som många vittnat om. 

Författaren går sedan vidare med ett manifest om vem Gud är. Gud är ande och Gud är ljus i sin uppenbarelse för oss människor. Gud är kärleken som upprättar och helar. Och det får konsekvenser för dem som lever i gemenskap med Gud. Att vandra i ljuset innebär att leva i det element där Gud själv är. Det innebär att vi blir lika Gud. Allt annat är en religiös illusion. Att påstå sig leva i ljuset men inte leva ut ljusets handlingar innebär att vi vänder oss bort från Gud.  Att vi stänger våra hjärtan.

Författaren har en särskild grupp han skriver till. En grupp som troligen inte är uppväxt i en judisk kontext, därför använder han andra ord att förklara med. I den här gruppen har det kommit in villoläror som påstår att man som kristen inte längre kan synda utan att man genom tron på Jesus nu är vaccinerad från den sortens natur. 

Den sortens villoläror kommer och går i kyrkans traditioner och historia och tar sig olika uttryck för varje ny generation.

Vi alla har en kärleksrevolution att göra. Vi alla är utmanade att återföra kärleken till sin rätta plats i våra liv.

Det har varit svårt i olika tider av kyrkans historia att acceptera det ytterst mänskliga. Religionen har en tendens att upphöja det gudomliga och förkasta det mänskliga. Samma rörelse verkar vara aktiv redan under kyrkans första 100 år och det är anledningen till att dessa brev skrivs. Att brottas med Jesu gudomliga och mänskliga sidor har varit orsak till många schismer och är ofta ett tecken på den egna inre kampen att acceptera det mänskliga i oss, att acceptera våra egna skuggsidor.

Den bekännelse som författaren efterfrågar handlar ytterst sätt om självkännedom. Så länge vi tror att vi är syndfria kan vi inte möta Gud på riktigt eftersom det är i vår insikt om vår egen bortvändhet som Guds ljus ger oss liv. 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s