1 Johannesbrevet 2: många antikrister i den sista tiden…

Många antikrister i den sista tiden

18Mina barn, detta är den sista tiden. Ni har hört att en antikrist skall komma, och nu har också många antikrister trätt fram. Av detta förstår vi att det är den sista tiden. 19De har utgått från oss men hörde aldrig till oss. Ty om de hade hört till oss hade de stannat hos oss. Men det skulle avslöjas att ingen av dem hör till oss. 20Ni däremot har blivit smorda av den Helige och känner alla sanningen – 21jag skriver heller inte att ni är okunniga om sanningen utan att ni känner den och vet att ingen lögn uppstår ur sanningen.

22Vem är nu lögnare om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är antikrist som förnekar Fadern och Sonen. 23Den som förnekar Sonen har heller inte Fadern. Den som erkänner Sonen har också Fadern. 24Bevara det ni har hört från början. Om det ni har hört från början finns i er förblir också ni för alltid bevarade i Sonen och i Fadern. 25Och detta är vad han själv lovade oss: det eviga livet.

26Jag skriver här till er om dem som vill bedra er. 27Men i er förblir den smörjelse som ni har fått av honom, och ni behöver ingen lärare. Ty hans smörjelse undervisar er om allt – den talar sanning och inte lögn. Gör som den har lärt er: förbli i honom.

Guds barn

28Ja, mina barn, förbli i honom, så att vi kan stå frimodiga när han uppenbarar sig och inte behöver vända oss bort i skam vid hans ankomst. 29Om ni vet att han är rättfärdig inser ni också att var och en som lever rättfärdigt är född av honom.

—–

Sista tiden.. Vi lever alltid i den sista tiden. Det är lika sant hur lång tid som än passerar. Det hjälper oss med perspektivet. Om man lever med insikt om att den tid jag har nu är den jag har får man ett annat allvar till det man vill göra i livet. Predikaren såg på livet ur förgänglighetens och dödens perspektiv – det här är ett annat sätt att beskriva samma sak. 

De första kristna var helt övertygade om att de levde i de sista dagarna och värderade därför deras liv och möjligheter på ett annat sätt. Säkerligen var det perspektivet avgörande för att de skulle orka stå fasta i sin tro och övertygelse och därmed stötta den ostoppbara revolution som de var en del av.. en revolution som gick från hjärta till hjärta och därmed kunde smita förbi politiska system, kulturer och begränsande normer i det samhälle de levde i. 

Författaren skriver till en församling som erfarit hur många i deras egna gemenskap lämnat dem. Människor som de trodde var på deras sida, som de investerat tid tillsammans med. Men som nu avslöjats haft andra motiv. Några kanske gjort ett ärligt försök men inte riktigt varit redo att släppa taget om sina egna vägar och därför inte kunnat gå kärlekens väg fullt ut. 

Det fanns personer som hade utgett sig för att vara efterflöjare till Jesus men som inte levde som de trodde utan som till och med hade haft som avsikt att splittra gruppen inifrån. Det kostade på att vara troende när det här brevet skrevs. 

De levde i en tid av förtryck, många olika läror och strömningar pågick samtidigt och den lilla grupp som valde kärlekens väg skiljde sig markant från de andra. De blev både populära för det liv de bar i sin gemenskap och som förändrade människors liv – men de levde också i ständig utsatthet. Det kunde vara förenat med fara att bli avslöjad som en efterföljare till Jesus. 

Författaren bemyndigar gemenskapen och säger att det är viktigt med urskiljning. Var och en av oss kan själva avgöra vem som lever efter kärleken och vem som inte gör det. Författaren varnar och säger att det är genom frukten av deras liv som vi känner igen dem. I slutändan handlar det om att fundera över vem eller vilka jag låter styra och definiera min tro. Följer jag blint den med mest makt eller vågar jag lyssna på kärlekens viskningar?

Att vara i gemenskap med Jesus får konkret påverkan på det liv vi lever här och nu. Vi har redan nu del av evigt liv. Ett liv som inte är styrt av nuets villkor utan som lyfter blicken och talar hopp för den tid som är vår.

Slutligen avslutar författaren med att definiera Guds barn. Det är dem som ser och som därför lever på ett annat sätt. De som gör vad som är rättfärdigt har kontakt med Den rättfärdige. Guds barn har inte till uppgift att passa in i den här världen utan är kallade att i allt efterlikna Gud.