Kvinnorna gick till graven tidigt på morgonen. De hade inte kunnat ta hand om den döda kroppen på det sätt det var brukligt i deras tradition. Sabbaten kom emellan och nu skyndade de dit. Kanske ville de smörja kroppen med balsam, kanske ville de sätta händerna på kroppen och ta in det faktum att Mästaren var död. Kanske ville de se om han uppstått, om det han hade sagt verkligen var sant…
När de kom fram till graven möttes de av änglar som berättar att graven är tom! Soldaterna som vaktade graven hade fallit till marken i rädsla. Det som kvinnorna ville möta i graven fanns inte längre där – oavsett vad det var. Graven var tom!
När de vänder om och börjar gå från den tomma graven – är det både fyllda av fruktan och förväntan. Inte så konstigt! Vad gör man med en sådan upplevelse? Var det Jesus sagt verkligen sant? Vad innebär det i så fall för oss nu? Hur kommer våra liv se ut från och med nu? Det här ställer ju krav på oss att leva ut det han sa. Om Jesus verkligen är Gud, om Gud verkligen varit människa och gett oss en väg att gå på som är skriven helt i kärlek. Då behöver vi följa den nu. Den tomma graven predikar om det blanka blad som nu ligger framför. Inget av det där som tidigare begränsat oss har längre något att säga till om. Inga begränsande normer, inga hämmade strukturer, inga erfarenheter eller smärtsamma minnen, orden som talats ut, smärtan, sjukdomen, utanförskapet. Vad det än är så har det inte längre makt att definiera vår framtid.
På vägen bort från graven möter kvinnorna Jesus och han säger till dem igen ”var inte rädda”. Jesus möter dem på nytt mitt i deras verklighet och lyfter deras blick till det himmelska perspektivet. Med kärlekens hjälp klarar vi vad som helst!
Jesus sänder sedan kvinnorna ut på världens och historiens första missionsuppdrag, ofta är det kvinnor som fått bryta marken först (även om de sällan fått cred för det). Jesus säger till dem att berätta om att han är uppstånden och att de kommer få möta honom i Galileen!
KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN – JA HAN ÄR SANNERLIGEN UPPSTÅNDEN!
Den här dagen lämnar oss med en utmaning. Om mitt liv var helt och hållet präglat av den fullkomliga kärleken. Hur skulle det då se ut?
Om jag tror att påskens berättelse bär sanning också för mitt liv – vad kan jag göra idag för att ge den fullkomliga kärleken ännu mer tillträde till mitt liv?
entropalandet.se 