Just nu skaver det i världen, på sina håll brinner det. Vi har levt med Corona under flera månader men det som fått bägaren att rinna över den senaste veckan är den strukturella rasism som varje dag påverkar en stor del av världens invånare.
I slutet av maj dör George Floyd till följd av ett brutalt polisingripande, det här är bara ett exempel på den utsatthet som många svarta lever med. Men det är ett ovanligt grymt exempel som dessutom är filmat. Under nästan 9 minuter sitter en polis med knät på hans hals tills han inte längre kan andas. George Floyd var anklagad för att ha använt en falsk sedel när han handlade i en närbutik. Tre polispatruller kommer för att arrestera och deras ingripande leder till att George Floyd blir brutalt mördad av dem som ska upprätthålla lag och ordning.
Hur kan detta hända?
Det är inte så konstigt eller avlägset som vi kanske vill tro. Vi bär alla på skuld och ansvar till att vi inte behandlar alla människor jämlikt. Genom det liv vi lever gör vi oss skyldiga till mer ont än vi förstår, det bekänner vi i kyrkan inför varje nattvard. All synd är inte medveten men det gör den inte mindre allvarlig. Det är snarare så att den synden är farligare eftersom vi inte ens känner oss skyldiga till den.
Vi är alla med och upprätthåller en strukturell rasism, vi är alla skyldiga när det kommer till att hålla härskarkulturen levande. Hela skapelsen vittnar om vårt härskande och hur det sätter spår i människor och natur.
När den här typen av uppror sker behöver vi, som har privilegiet att inte vara drabbade, skyldighet att lyssna och försöka lära så att vi kan vara med och förändra tillsammans. Precis som med #metoo är det här en rörelse där de utsatta måste få äga sin berättelse och dela sina erfarenheter. Vi som inte delar just dessa erfarenheter behöver lyssna och ta till oss av hur vi är med och stöttar denna orättfärdighet.
Alla människor bär på sår och skav på grund av den orättfärdighet som bor i världen. I kyrkan kallar vi just detta för syndafallet… ”Vi har alla gått miste om härligheten”… alla har vi fått smaka på hur hat och ondska sätter spår i mänskligheten.
Kyrkan har ibland (eller rätt ofta tyvärr) även stått på förövarens sida, vi har upprätthållit strukturer och system som förstärkt både utanförskap och ojämlikhet. Vi har mycket att jobba med inom våra egna väggar.
Men vi har också mycket att bidra med när det kommer till att förstå mekanismerna och bidra till en positiv människosyn. Vi tror nämligen att alla människor kan bättra sig! Vi tror att man kan vända om från en väg som bryter ned till en väg som bygger upp. Vi förvaltar just detta i vår egen tradition.
Just nu behöver vi fokusera på icke-vitas erfarenheter och ta till oss av deras berättelse om hur vi är med och upprätthåller strukturer som skadar och till och med dödar. Vi tror att alla människor har lika mycket värde och just därför behöver vi nu fokusera på dem som är utsatta för diskriminering på grund av sin hudfärg.
Men vi ska inte tro att vi är klara bara för att vi tagit oss några dagar att lyssna. Listan är lång över områden där vi tillåtit orättfärdiga strukturer att söndra mänsklighet och skapelse. Vi har ett jobb att göra, men solen håller på att gå upp över en ny dag, det finns mycket mer hopp än vi just nu vågar tro.
entropalandet.se 