Det är inte Gud som hämmar vårat livsutrymme och kväver våra försök till frihet. Det är vi människor, det är våra erfarenheter, minnen som fastnat i kroppen, det är normer, strukturer och de synsätt vi har.
Det är inte Gud som tvingar in oss i för trånga mallar. Kräver ändlösa prestationer och ett jagande efter perfektion. Det är vi människor som skapar dessa förväntningar på oss och varandra.
Det Gud har gjort och visat genom mänsklighetens historia är att bana väg för människor att leva ett värdigt liv i frihet. Gud har delat på hav, målat en löftesbåge och blivit korsfäst för att bevisa hur oändligt älskade vi är. Hur det egentligen inte finns några gränser för oss att leva ut det blomster som vi är skapade till. Hur det är tänkt att vi alla ska frodas och bära frukt på våra unika sätt. Där alla kan bidra med något som behövs för helheten.
Det är inte Gud som säger vilka som får vara med och vilka som inte får. Det är vi. Det är vi som fortsätter dela upp oss i olika grupper, fack och tillhörigheter. Det är vi som säger ”vi och dem”, det är vi som skapar avstånd mellan varandra.
Varje avstånd mellan varandra skapar ett avstånd också inom oss. För alla människor och sammanhang jag skjuter ifrån mig blir också till ett avståndstagande till delar hos mig själv.
Det största och viktigaste vi människor kan göra för den här världen är att arbeta på vår förmåga att åter älska oss precis sådana som vi är. Åter tillåta oss bli älskade av Gud själv. Med skoskav, myggbett och ett dåligt morgonhumör. Med såriga erfarenheter, brist på insikt och en försiktig vilja att göra bättre.
När vi kan börja älska även de sidor hos oss som vi inte är nöjda med så kommer vi både hitta nycklar till förändring men framförallt skapa utrymme för det helande den här världen så desperat behöver.
Glad midsommar du underbara människa med så mycket blomstertid framför dig!
entropalandet.se 
Tack för fin uppmuntran!
GillaGillad av 1 person