”Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder.”
Det här är den urkristna bekännelsen att det finns en Gud som är kärlek och som gjort allt i sin makt för att vi människor ska kunna leva i den frihet och frid som vi är tänkta till.
Men varför behöver vi ett försoningsoffer? Om jag är älskad och skapad till Guds avbild, vad är det jag behöver försonas med?
Jag tror det är en viktig fråga för oss att ställa oss idag. Utanför den här rutan pågår hungersnöd, demonstrationer, pandemi, arbetslöshet, girighet, egoism, rasism, sexism, mobbing, våld och mycket annat som skadar mänskligheten och den jord vi bor på. Men hur är jag en del i det? Jag som gör mitt bästa för att vara en hyfsat ok människa…
Om jag på riktigt förstår hur djupt älskad jag är kommer jag också bli varse områden i mitt liv där jag tillåtit orättfärdighet stå oemotsagd. Både mot mig själv och andra. Jag inser att jag valt att blunda på områden där människor far illa för att jag inte orkar eller hinner ta ansvar.
Det är inte mänskligt möjligt att lyckas leva på ett sätt som är alltigenom gott. Jag får också lågt blodsocker och tappar tålamodet ibland.
Att erkänna att jag inte kan leva upp till det goda ideal jag önskar öppnar dörren för mig till en annan tillvaro. Det Gud visar är att det inte varit någon hemlighet att vi människor inte lyckas med detta och att det just därför finns en bro som kallas för nåd som vi kan få gå på. Den bron leder till en kärlek som omfamnar oss i vår egen brustenhet. När jag accepterar den får jag tillgång till en frihet som gör att jag kan ta mer ansvar.
Vi behöver inga representanter som ska leva ett syndfritt liv så att vi andra kan få ett gudomligt ”ok”. Vi har alla redan fått det och utifrån den insikten om att vi är älskade av universums ursprung kan vi leva med en större tillförsikt.
Gud kräver inte långa prestationslistor av oss, inte att vi ska vara felfria eller behöver vara särskilt lyckade. Det Gud ”kräver” är att vi är modiga nog att erkänna att vi är i samma behov som alla andra människor.
Det som vi kan göra är att öppna oss och ta emot det som redan har getts till oss. Guds kärlek som upprättar, helar, förvandlar och gör oss till dem vi innerst inne längtar efter att vara- den människa vi är skapad till.
Vi blir alltså mer oss själva, mer människa, mer hela och mer sanna ju mer vi upptäcker vad Guds kärlek innebär i våra liv. Vi lär känna oss själva genom att lära känna Skaparen av oss och vi lär känna Skaparen genom att lära känna oss själva eftersom vi är skapade till avbild av Gud.
entropalandet.se 