kyrka på nytt sätt…

En tro på landet vill vara kyrka på nytt sätt men vad betyder det egentligen? Jag tänkte under några inlägg framöver dela några av de visioner som driver mig i mitt arbete. Det är lite olika fragment från olika tider men som alla motiverar mig att sträcka mig framåt med allt det jag är och har.

Först ut skulle jag vilja dela en vision jag fick för 10 år sedan. Det året utlystes en tävling om att gestalta framtidens församling och det var också året jag bröt en förlovning och hittade till nya nivåer av sårbarhet.

Framtidens församling – den obekväma gemenskapen

På en gång när jag läste tävlingens utlysning fick jag en inre bild av vad det var jag såg framför mig. Jag såg sköra delar som hölls upp av varandra och därmed kunde fortsätta fylla en funktion. Sköra i bemärkelsen att alla bar på märken som livet gett dem. Någon som tappat sitt ben, någon som haltar och en annan som är lappad och lagad på flera ställen.

Jag tror vi människor många gånger luras att tro att vi måste vara så fullständiga i oss själva. Att det är endast då vi kan fylla en funktion och ha ett värde. När jag kan vara felfri och perfekt.

Församling tror jag snarare handlar om en gemenskap som kommit till insikt om att det där inte är möjligt och som kanske till och med har gett upp den strävan. Som inte längre söker efter att vara en felfri eller perfekt människa. Utan som snarare fokuserar på att i allt leta fram kärlekens glitter och ge utrymme till ett annat sätt att leva trots ofullständigheten.

Att skapa konstverket blev inte bara en aktion till en tävling. Det blev en manifestation för mig själv. Mitt i min skörhet fick jag sätta ord på och skapa något som bottnade i min djupaste längtan som jag delar med alla andra människor. Den om att få tillhöra.

Nästa vecka ska jag berätta mer om konstverket och dela med mig av den tillhörande texten. Idag vill jag istället avsluta med att dela en sång som jag lyssnade på under månaderna då jag tog fram konstverket. En sång som också inspirerade till en nycirkusföreställning med samma namn ”wear it like a crown”. Föreställningen var det första jag bokade in för prispengarna från tävlingen. För jag vann den nämligen, en av de största segrarna i mitt liv!

I don’t know where this fear came from
How I became so afraid of losing everyone
Never been afraid of being lonely
Now I’m becoming the one I’m most scared of beingI don’t know where this fear comes from
This fear of failing fear of letting everyone and myself down
It’s growing deep into my soul
Making me all paralyzed and coldIt’s two steps forward, three steps back again
I’ll turn my face against it I won’t run
‘Cause courage and belief are my redeems
No one else can rescue me it seems’Cause if I don’t follow my heart this time
I’m gonna forget what this life is all about
I’m gonna take that path I’m going in on my own
I’m gonna take that fear and wear it like a crown (Hohoho…)
Hohoho…I don’t know where this fear comes from
How I became so afraid of losing everyone
Never been afraid of being lonely
I’m becoming the one I’m most scared of being
It’s two steps forward, three steps back again
I’ll turn my face against it, I won’t run
‘Cause courage and belief are my redeems
No one else can rescue me it seems


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s