I höst bloggar jag om vad som driver mig som pastor att göra kyrka på nytt sätt, hur det här nya sättet ser ut och vad som inspirerar mig i mitt arbete. Jag har hittills skrivit om konstverket jag gjorde för tio år sedan som heter ”en obekväm gemenskap” och förra veckan berättade jag om 24-7 bönerörelsen som räddat mitt andliga liv.
Jag har lämnat kyrkan många gånger men Jesus har aldrig lämnat mig. Eller det har väl varit en ömsesidig kamp det där. Jag har brottats med min tro och hur den ser ut men någonstans har jag alltid burit en grundtrygghet. Jag tror det har att göra med att min bild av Jesus är så färgad av hans rebelliska sidor. Jag har liksom alltid attraherats av hans självklara navigation närmare kärleken och bort från stelbent religion och lagiskhet. Jesus är både full av barmhärtighet (till den som kommer bruten och med sänkt blick) men är också skarp som ett svärd mot dem som slår sig för bröstet och pekar ut andras misstag.
Just det där med att Jesus var rebell är det som gjort att min tro bevarats. Jag har nämligen lärt mig att ifrågasätta min tro, de sammanhang jag finns i och relevansen i det vi gör, av Jesus. Det är han som driver på mina frågor och hjälper mig hitta till kärnan. Det har gjort min tro levande och att det verkligen känns som att jag har en relation med honom.
Jag tror att en kyrka som inte vågar brottas med de svåra frågorna snabbt tappar sitt syfte. Om vi inte lever nära den tid vi finns i och de frågor som berör oss nu så förlorar tron sitt innehåll. Det blir till tomma ord och ekande cymbaler men inte något som berör eller förvandlar.

Följande veckor kommer handla om det jag tror är kyrkans uppdrag. Nämligen att få oss att växa, utvecklas och blomma.
Att våga ställa frågor, brottas, släppa taget, krocka och vara sur hör till grundförutsättningarna för växt. Så om du känner igen dig i något av det kan du vara trygg med att du lever och rör dig. Om du inte känner igen dig kanske det kunde sporra dig att be till Jesus att han skulle röra runt lite i din gryta!
För det är när vi rör oss som vi har möjlighet att upptäcka mer av det som Gud har förberett för oss. Det finns alltid mer. Vi blir aldrig klara, utan inom oss vill valv på valv öppna sig. I varje skugga finns nya kärleksfulla insikter att göra. Om du vill kan Jesus guida dig där som ett ljus på din stig.
Du skriver så ”stort ”. Världen vidgas, mitt liv växer! Det är viktigt! Jag är viktig! Tack !
GillaGillad av 1 person
Åh vad fint att höra!!
GillaGilla