Att blomstra mitt i livets kaos

Mitt i pågående pandemi börjar jag skriva om mina visioner. Det kanske verkar verklighetsfrånvänt. Men faktum är att det är precis tvärtom.

Jag tror vi behöver leva i verkligheten för att på riktigt få tillgång till trons alla mysterier. Jag tror vi behöver omfamna vår fulla mänsklighet för att förstå djupet i Guds kärlek. Jag tror livets rikedom är som allra mest tillgänglig när vi bjuds på utmanande omständigheter.

Så drömmen om den blomstrande gemenskapen är varken en flykt eller avlägsen dröm. Det är en faktisk möjlighet. Det är när vi mitt i pågående liv trots allt väljer en annan riktning än rädslan som det sker. När vi mitt i livets utmaningar väljer kärlekens väg skapas utrymmet för denna trädgård redan här och nu. När vi väljer att tro gott om varandra trots olikheter och missförstånd så växer trädgårdens utrymme här och nu. När vi väljer fredliga vägar mitt bland konflikter och fragmentisering slår knoppar ut i våra hjärtan.

”Livet med Gud är inte ett liv befriat från svårigheter utan ett där vi känner frid mitt i svårigheterna!” CS Lewis

Ofta har jag lurats att tro att Gud förväntar sig särskild perfektion av mig för att vilja vara nära. Det ledde under många år till en prestationsbaserad tro där jag ägnade mitt engagemang åt att vara så duktig och perfekt jag kunde. Jag kom inte närmare Gud och jag blev utmattad på kuppen. Istället har livet lärt mig att det Paulus skriver om vår svaghet är just det som är nyckeln till en intim kontakt med Skaparen av universum.

Det är genom insikten om min litenhet, dödlighet och brist på kontroll som öppnar dörren till Guds stora trygga kärleksfulla famn.

När jag släpper taget och slutar pressa fram något som inte bor i mig än. När jag till och med ger upp. Då vaknar det! Kanske inte på det sätt jag tänkte eller förväntade mig. Men VARJE gång händer det. Guds kärlek blir påtaglig och bär mig igenom.

På väg in i en andra våg och med alla hopplöshetskänslor som den här pandemin kan orsaka känns det viktigt att påminna om att det aldrig varit tänkt att vi ska ha kontroll över världen och allt som pågår här. När vi släpper taget kan vi hitta till en annan frid – som är långt mycket mer värdefull än den som vår känsla av kontroll kan ge oss. Det känns viktigt att påminna om att blomstertider väntar och att det bästa inte har hänt än. Att vi kan välja att lägga vår liv i Guds trygga händer och hitta en annan utgångspunkt här och nu.

Det som krävs av oss för att släppa taget är det som församling i grund och botten handlar om. TRO. Och Jesus säger att det räcker med en tro så stor som ett senapskorn för att få tillgång till detta rike. Ett litet myrsteg. ”Jag vill tro att det kan vara sant”, ett modigt steg framåt ”jag hoppas så att det håller”, trotsigt fortsätta gå ”utan dig Gud vet jag inte hur det här ska gå”.

Amen