Ibland behöver man bara få vara besviken över att det inte blev som man hade tänkt. Att det sket sig totalt och att det gör ont att tänka på.
Att vilja vara en som väljer ljuset innebär inte att vi ska ignorera känslorna eller smärtan. Jag tror vi behöver acceptera dem som en del av det här livet vi lever.
Vi kan inte välja allt vi är med om, men vi kan välja hur vi vill möta och hantera det vi är med om. Och framförallt kan vi välja vilka steg vi vill ta från och med nu.
Det kanske blev tokigt, vi misslyckades, någon annan misslyckades eller något gick snett. När vi kan acceptera kan vi också hitta stegen som ökar ljusets påverkan på situationen.
Ett sätt att acceptera är att släppa taget om det där jag hade önskat eller tänkt skulle bli. Ett annat att erkänna att jag är människa och full av brister. Acceptans kan också handla om att omvärdera ens förväntningar och de mål man satt upp.
Idag vill jag dela en adventsdikt som beskriver just de blandade känslorna som advent kan innehålla. Den skrevs för några år sedan men är lika aktuell i år!
entropalandet.se 