Hur kan vi omfamna en framtid när vårt nu är smärtsamt? Hur kan vi bli vän med en framtid om vi bär på många smärtsamma erfarenheter bakom oss?
Grunden till försoningen är insikt. Vi behöver insikter om oss själva, om de situationer vi befinner oss i och det vi varit med om. Insikt skapas av några viktiga ingredienser: tid, avskildhet och kärlek. Det låter kanske som en lyxvara men det här året är tid och avskildhet just vad många har fått.
Till en början kan avskildheten och även tiden kännas obehaglig och smärtsam. Om det var längesedan vi stannade upp och lyssnade till våra känslor kan det vara mycket som hinner ikapp. Men även det obehaget kommer att släppa med tiden om vi stannar kvar och bekantar oss med vad vi känner. Det kan behövas en samtalspartner, terapeut eller annan hjälp för att bena ut alla tankeknutar. Men vi kan komma igenom alla möjliga trassel om vi vill.
Men även om vi har tid och avskildhet är det inte säkert det skapar insikt. För om vi bygger våra liv på något annat än kärlekens tankar om oss finns en risk att insikterna blir för stora för oss att bära. Kärleken möter alla smärtor och erfarenheter med en acceptans som vi behöver för att kunna ta emot insikterna. Kärleken omfamnar oss och skapar utrymme för oss att vara människor med fel och brister.
En stor frestelse är att behandla de smärtsamma tiderna och upplevelserna som parenteser i ens liv. Jag levde så väldigt länge. Behandlade smärtan i min kropp som en parentes till livet, behandlade erfarenheter och situationer som parenteser. Vid sidan om parenteserna försökte jag fylla på med sådant jag ville att livet egentligen skulle handla om. Det är ett bra recept på utmattning!
Frågan vi borde ställa oss är vad det är som hindrar oss från att leva det liv vi längtar efter redan nu? Oftast finns det svar i denna fråga som hjälper oss till viktiga ställningstaganden. Gud kan inte leva vårat liv, det är vi som fått det att leva. Hur lever vi ett liv som ärar Gud?
Naturligtvis genom att leva livet fullt ut, använda de gåvor vi fått och vara i funktion!
Om vi lever ett liv där smärtan eller tråkiga erfarenheter hamnar i parentes bygger vi ett halvt liv. Ett liv där vi inte kan vara oss själva fullt ut. Där vi tillslut riskerar att styras av rädslan för att misslyckas. Eftersom delar av oss inte riktigt får räknas in i det ”verkliga” livet.
Tänk om framtiden kommer innebära allt möjligt men ändå vill vara din vän? Tänk om framtiden vill ge dig rika erfarenheter? Vill du inte vara med om det egentligen? Vara med om livets fullhet? Ett liv där du kan vara dig själv fullt ut och sträcka ut dina vingar för att ta sats?
Jesus vill leda oss på den vägen, han vill vara en medvandrare och hjälpa oss med vänskapen till framtiden! En medvandrare som både tröstar, uppmuntrar och pushar oss vidare. Jesus vill leda oss på en väg som är sanning och den leder oss till det helhjärtade livet. Vågar du följa?
Ditt första steg kan vara att i avskildheten bjuda in kärlekens röst att tala varma, mjuka ord till dig.
”Bli stilla och besinna att jag är Gud, upphöjd bland folken, upphöjd på jorden.” Ps 46:11 (Svenska folkbibeln)
entropalandet.se 