Det år som ligger bakom oss blev inte direkt som någon av oss hade tänkt. Livet blir sällan det. Ändå blir vi ofta nästan tagna på sängen och börjar bråka med omständigheterna. Sätter oss med armarna i kors och önskar att vi kunde vrida tiden tillbaka. Någon som känner igen sig?
Men varje tid innehåller en inbjudan till liv. Oavsett omständigheter så finns den kallelsen närvarande, men vi behöver lära oss att lyssna efter den. Lära oss att se mönstren och träna oss på att öppna våra hjärtan och sinnen för de vägarna som oftast ser annorlunda ut.
När vi nu står inför ännu ett år av ovisshet får vi igen en möjlighet att träna oss i just detta.
Ett sätt att träna på detta är att studera bibeln tillsammans med andra. Bibelns texter fungerar som speglar för oss själva, den tid vi lever i och livets stora frågor. Vi får hjälp genom texterna att bearbeta vår tillvaro och hitta till rörelserna närmare livets fullhet. Under våren kommer vi därför att studera boken Jona tillsammans på Andrum, sista söndagen varje månad. I söndags hade vi den första träffen och vi samtalade om kapitel 1.
Under kommande veckor kommer jag göra som tidigare och dela med mig av min reflektion av läsningen. Det är ingen exakt utläggning av vad som är rätt tolkning. Utan reflektionen handlar om vad som väcks av tankar och insikter när jag läser. Det försöker jag sedan såklart kombinera med det lilla vi vet om boken och dess syfte. Det här sättet att läsa i Bibeln ger oss ett lekfullt sätt att förhålla oss till texten. Din fantasi, dina erfarenheter och de känslor som väcks blir viktiga när du läser. Det är meningen att du ska få syn på dig själv när du läser i Bibeln. I En tro på landets manifest står att vi läser i Bibeln för att lyssna efter Kristus. Det innebär att när vi läser så har vi med oss ett perspektiv som i grunden inte är dömande utan inbjudande. Att det även i de texter som väcker obehag finns dörrar till nya insikter om den oändliga kärleken till oss.
Vi använder oss av tre frågor i vår läsning; vad står det i texten? Vad berör/upprör/fastnar jag för i det jag läst? Finns det något i detta som jag kan bära med mig som en utmaning/insikt/fråga för kommande vecka?
Boken Jona är väldigt speciell. Om du gått i söndagsskola har du säkert fått med dig en berättelse som till stor del handlar om en man som spenderar några dagar i magen på en stor fisk. Jona läses bäst som vuxen, det är då vi kan uppfatta satiren och bokens riktiga djup. Det är då vi får syn på oss själva i berättelsen. Jona är en väldigt spännande bok i Gamla Testamentet som räknas in bland profetskrifterna. Profeterna i Gamla Testamentet var ett särskilt skrå som hörde Guds röst tydligt och fick uppdrag att predika eller leva ut Guds ord på olika sätt. Jona skiljer sig från de andra profeterna dels för att boken inte handlar om budskapet utan om profeten själv och det faktum att han inte var särskilt sugen alls på att framföra Guds budskap. Boken lyfter fram olika sidor av att vara människa och jag tror att den har mycket att ge oss i den här tiden!
entropalandet.se 