Jona kapitel 1

Den här veckan är det dags att läsa första kapitlet och lyssna inåt efter vad som väcks i oss när vi läser texten. Vad är det du uppfattar när du läser texten? Är det något särskilt du fastnar vid? Väcker det någon tanke eller känsla hos dig? Om du inte blir berörd på något sätt, vad tror du det beror på? Stanna upp en stund efter att du läst texten och fundera på de där frågorna.

Texten är från Bibel 2000 ´s översättning, ibland kan det hjälpa att läsa ur andra översättningar också som t ex Folkbibeln.

Jona kallas av Herren men flyr

11Herrens ord kom till Jona, Amittajs son:12 »Bege dig till Nineve, den stora staden, och håll en straffpredikan. Jag har fått ögonen på ondskan där.« 3Och Jona gav sig i väg, men för att fly till Tarshish, bort från Herren. Han vandrade ner till Jafo och fann där ett skepp som skulle till Tarshish. Han betalade för resan och gick ombord för att följa med till Tarshish, bort från Herren.

Stormen

14Herren sände en stark vind över havet. Det blåste upp en svår storm, och skeppet var nära att brytas sönder. 5Sjömännen greps av fruktan och ropade var och en till sin gud. För att minska faran kastade de lasten överbord. Jona hade gått ner under däck och fallit i djup sömn. 16 Kaptenen kom ner till honom och sade: »Hur kan du ligga och sova? Upp med dig och åkalla din gud! Kanske den guden tänker på oss så att vi inte går under.«17 Nu sade några: »Vi kastar lott, så att vi får reda på vem som är skuld till detta onda.« De kastade lott, och lotten föll på Jona. 8

Då sade de till honom: »Tala om för oss vad du är ute i för ärende! Var kommer du ifrån? Vilket land är du ifrån? Vilket folk tillhör du?« – 9 »Jag är hebré«, svarade han, »jag dyrkar Herren, himlens Gud, han som har gjort både hav och land.« 10 Männen greps av stark fruktan och ropade: »Vad har du gjort?« När männen fick reda på att han var på flykt bort från Herren – det berättade han för dem – 11frågade de: »Vad skall vi göra med dig för att få havet att lugna sig?« Ty stormen bara tilltog i styrka. 12

Han svarade: »Kasta mig överbord, så lugnar sig havet. Jag vet att jag är skuld till att ni har drabbats av den här fruktansvärda stormen.« 13 Männen började i stället ro för att nå land igen, men det gick inte: stormen bara tilltog i styrka. 14 Då ropade de till Herren: »Herre, låt oss inte gå under för att vi tar den här mannens liv. Döm oss inte om vi dödar en oskyldig. Du, Herre, ville ju att allt detta skulle ske.«115 De tog Jona och kastade honom överbord, och havet upphörde att rasa. 16

Då greps männen av stark fruktan för Herren, de offrade åt honom och gav löften.”


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s