Jona kapitel 1 – ställer frågor till mig

Hur skulle jag reagera om Gud en dag sa till mig att jag skulle ta mig till ett sammanhang, som jag ogillar eller till och med tidigare tagit avstånd ifrån, för att ge dem en chans att omvända sig och få välsignelse av Gud?

Det hänger såklart på flera saker; vilken Gudsbild har jag? Är Gud en hård Gud som struntar i mig och mina behov i jakten efter att nå någon annan? Sätter Gud andra före mig? Väljer Gud sida? Är Gud en sådan som arrangerar olika händelser i världshistorien? Har jag en fri vilja i relation till Gud? Vad betyder den i så fall?

Det hänger också på min människosyn; hur hanterar jag verkligheten av att vi människor är olika och väljer olika vägar? Hur tänker jag om dem som valt ett annat sätt att leva än mig? Hur ser jag på dem som i ovisshet väljer att agera på ett sätt som sårar mig eller någon annan i min närhet? Har jag fiender och vad har isåfall gjort dem till det? Finns det något sammanhang, eller någon människa som jag ogillar så mycket att jag i grunden ändå inte önskar dem gott? Vad beror det på i så fall?

Tror jag att Gud talar på det sättet med tydliga direktiv från klarblå himmel? Tror jag att Gud ger människan den typen av uppdrag som man inte kan fly ifrån? Att Gud kallar oss till sådant vi absolut inte vill göra? Hur kan det i så fall se ut om vi översätter det till vår tid? Vad innebär det i så fall att fly från Guds vilja/kallelse?

Jag tror det är nyttigt att motionera tron genom att lyssna till skavet, låta frågorna ställas. Jona har en speciell karaktär, det är en profetbok men boken handlar inte om ett profetiskt budskap utan om profeten. Visst handlar boken om en person, en båt, en stor fisk och en stad men bortom historien växer något annat fram när man stannar kvar i berättelsen en stund. I slutändan är bokens syfte att vi ska få syn på oss själva, så vad handlar kapitel 1 om egentligen när du läser det?

Om vi låter berättelsen ställa frågor till våra egna liv kan boken skapa en egen inre rörelse som får vår tro att utvecklas. Man kan aldrig i förväg veta hur den utvecklas eller åt vilket håll den rör sig. Därför kan det ibland kännas obekvämt eller till och med farligt att ställa frågor. Tänk om jag inte har några svar? Tänk om svaren jag finner just nu är annorlunda mot dem jag tidigare baserat min tro på? Det är när vi lyssnar på frågorna och försöker hitta svaren som vi tränar våra inre muskler. Det är därför ingen annan kan göra jobbet åt dig, du får inga muskler av att basera ditt svar på någon annans slutsats.

Jag kommer inte ge några svar i min reflektion av Jona. Det är du som behöver landa i hur svaren ser ut för dig just nu. Men jag kan uppmuntra dig med att jag inte tror det finns rätt eller fel svar här, utan att vi i olika tider kommer ha olika svar beroende på var vi befinner oss i livet och i relationen till Gud och vår omvärld.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s