Välkommen till första dagen i den här påskretreaten online! Den här retreaten är upplagd för att göras enskilt, men du kan också göra övningarna tillsammans med en vän. Längst ned delar jag min egna reflektion för dig som vill berika ditt perspektiv med ytterligare ett. När vi möts för retreat har vi en del saker vi gör gemensamt för att hitta in i eftertankens rum. Det får du nu skapa på egen hand. Nedan kommer förslag som kan vara till hjälp för dig.
Se till att du har en stund då du får sitta ostörd.
Gör iordning en plats där du kan sitta bekvämt.
Tänd ett ljus.
Sätt händerna på hjärtat och ta tre djupa andetag.
Dagens övning är en reflektionsövning, där vi ställer tre frågor medan vi läser.
- Vad står det i texten?
- Är det något som berör eller någon fråga som väcks?
- Vad kan jag ta med som utmaning av det jag läst?
Läs texten för dig själv, ha gärna papper och penna och
Läsning sker från Markusevangeliet kapitel 14:12-25
Påskmåltiden förbereds
Första dagen av det osyrade brödets högtid, när påsklammen slaktades, frågade lärjungarna: »Vart vill du att vi skall gå för att ordna påskmåltiden åt dig?«
Då skickade han i väg två av dem och sade åt dem: »Gå in till staden. Där möter ni en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom,
och där han går in skall ni säga till den som äger huset: Mästaren frågar: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?
Då visar han er till ett stort rum i övervåningen som redan står färdigt. Där skall ni ordna för oss.«
Lärjungarna gav sig i väg, och när de kom in i staden fann de att allt var som han hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.
Jesus utpekar förrädaren
På kvällen kom han dit med de tolv.
Medan de låg till bords och åt sade Jesus: »Sannerligen, en av er kommer att förråda mig, han som äter med mig.«
Då blev de bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: »Det är väl inte jag?«
Han svarade: »Det är en av de tolv, han som doppar i skålen tillsammans med mig.
Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.«
Den sista måltiden
Medan de åt tog han ett bröd, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem och sade: »Ta detta, det är min kropp.«
Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den.
Han sade: »Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många.
Sannerligen, aldrig mer skall jag dricka av det vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.«
Vi fastnar i olika saker i texten beroende på var vi befinner oss i våra liv och omständigheter. I kyrkoårets läsning är temat för skärtorsdagen ”det nya förbundet” och det är något jag har reflekterat över. Jag delar min reflektion nedan för dig som vill berika din reflektion med ett till perspektiv.
Min reflektion
I den här texten som vi just har läst introducerar Jesus det nya förbundet. Han tar bägaren som innehöll bordsdrycken och sa att den skulle symbolisera hans blod och så tog han brödet, man kunde inte äta en måltid utan brödet, och sa att det symboliserade hans kropp. Han tog alltså föremål som fanns nära till hands och som lärjungarna skulle ha i sin vardag för att visa på det nya förbundet.
Det nya förbundet, vad innebär då det? Det gamla förbundet var ett slags avtal mellan Gud och Israels folk, budorden är ett exempel på vad det förbundet innebär. Ramar och regler som skulle skapa en väg mellan Gud och Israels folk. Det nya förbundet slöt Gud genom Jesus med alla folk. Jesus visade hur vägen ser ut för att komma nära Gud och när Jesus dog på korset rämnade förlåten. Förlåten var ett stort och tjockt skynke som hängde i templet och skiljde folket från det allra heligaste. I det allra heligaste sägs det att man kunde träda inför Gud, men det fick bara utvalda heliga präster göra. När Jesus dog revs skynket itu och gav tillträde till det allra heligaste.
Båda förbunden handlar om nåd och välkomnande. Gud vill ha kontakt, vill vara i relation till oss människor. När vi i våra församlingar firar nattvard gör vi det för att påminna oss om just detta. Att Jesus har gjort vägen öppen och fri för oss att frimodigt närma oss Gud.
Men det finns en annan illustration av det nya förbundet i den här texten. I vers 18 står det »Sannerligen, en av er kommer att förråda mig, han som äter med mig.«.
Jesus hade bjudit de närmaste lärjungarna till den sista måltiden han gjorde det trots att han visste att han skulle bli sviken bara några timmar senare. Det var inte bara Judas som skulle svika Jesus de närmsta timmarna efter måltiden. En efter en förnekade de sin relation till Jesus. Ändå bjöd han dem till bords med honom. Ändå delade han det allra heligaste och mest sårbara med dem.
I detta visar Jesus vad kärlekens väg handlar om. Gud är kärlek. Kärlekens väg slätar inte över verkligheten. Den ser oss rakt in i ögonen och bjuder in oss att komma närmare.
Gud vet under vilka omständigheter vi lever våra liv. Mitt bland allt vårt bråte och allt som hindrar oss från att leva i frimodighet bjuder Gud oss att dela nära gemenskap.
Gud vill inte att vi ska städa undan innan.
Gud vill inte att vi ska skämmas för vår sårbarhet och våra upplevda brister.
Vi är istället bjudna att komma precis som vi är och sätta oss i Guds närhet. I Guds närhet får vi lära känna den rena kärleken. Där får vi lära oss att acceptera och omfamna vår helhet och utifrån det perspektivet hitta stegen vidare och fram.
Jag kan inte sluta tänka på hur det måste ha känts för lärjungarna att inse hur radikal den kärlek är som Jesus visade. Avslöjad men totalt sedd, välkommen till nära gemenskap.
entropalandet.se 