Dag två och vi ska leva oss in i korsfästelsen och händelserna runt korset. När du läser så är det din blick, dina känslor och tankar som hamnar i fokus. Med den här övningen finns inget rätt eller fel, tanken är att du ska involvera dig själv i texten och på så sätt uppleva den på ett fördjupat sätt.
Bibelorden som vi läser kan du om du vill ta dig an med ett verktyg som använts i många hundra år av olika kyrkliga traditioner. Den kallas Lectio Divina och kombinerar bibelläsningen med övningar där du involverar din fantasi i läsningen. Nedan finns en beskrivning hur du kan praktisera detta! Det här är bara ett förslag på ordning, närma dig övningen i den ordning som faller sig naturligt för dig!
Lectio Divina:
Förbered en stund där du får vara för dig själv 15-30 min beroende på vad du har möjlighet till.
1. Läs texten för dagen. Lyssna till dina tankar/känslor som väcks av texten. 1)a Läs igen. Är det något som sticker ut när du läser? 1)b Läs om en gång till men bara det som talar till dig, om så bara ett ord.
2. Ta en stund i bön, konversera med Gud om texten och hur du känner just nu.
3. Meditera (begrunda) det som berört dig. Föreställ dig att du är med i berättelsen, vem är du då? Hur skulle du känna om du var en av dem? Fortsätt lyssna på de känslor och tankar som väcks. Bli medveten om det du tänker/känner. Lyssna – vad tror jag Gud/texten vill säga mig?
4. Kontemplera, hitta vilan i tystnaden. Ta sedan 5-10 min (sätt gärna på alarm så du kan släppa kontrollen) och bara stanna kvar i tystnad. Låt tystnaden tala. Om tankarna far runt led dem varsamt tillbaka till vilan. Tillåt dig att stanna kvar tills alarmet ringer utan att tänka på något smart eller viktigt.
5. Respondera. Skriv ned dina tankar och känslor. Skriv vad du funderat på och vad du tror det kan betyda/innebära för dig. Skriv ned de frågor som väckts. Sådant du inte har något svar på. Skriv ned vad som väcks av längtan, tro eller hopp.
Markusevangeliet 15:21-41
Korsfästelsen
En man som just kom förbi på väg in från landet, Simon från Kyrene, far till Alexandros och Rufus, tvingade de att bära hans kors.
De förde Jesus till det ställe som kallas Golgota (det betyder Skallen).
Där gav de honom vin med myrra, men han tog inte emot det.
De korsfäste honom, och de delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.
Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom.
På anslaget med anklagelsen mot honom stod det: Judarnas konung.
Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom.
De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade: »Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar –
hjälp dig själv nu och stig ner från korset.«
Likaså gjorde översteprästerna och de skriftlärda narr av honom sinsemellan och sade: »Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa.
Han som är Messias, Israels konung, nu får han stiga ner från korset, så att vi kan se det och tro på honom.« Också de som var korsfästa tillsammans med honom skymfade honom.
Jesu död
Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och varade till nionde timmen.
Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: »
Eloi, Eloi, lema sabachtani?
« (det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?).
Några som stod intill hörde det och sade: »Han ropar på Elia.«
En av dem sprang bort och fyllde en svamp med surt vin, satte den på en käpp och gav honom att dricka och sade: »Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom.«
Med ett högt rop slutade Jesus att andas.
Och då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner.
När officeren som stod vänd mot honom såg honom ge upp andan på det sättet sade han: »Den mannen måste ha varit Guds son.«
Längre bort stod också några kvinnor och såg på, och bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor och Salome.
De hade följt med honom och tjänat honom när han var i Galileen. Och där var många andra kvinnor, de som hade gått med honom upp till Jerusalem.