Jona kapitel 3

Strax innan påsk var vi ett gäng som möttes online för att läsa Jona kapitel 3 och samtala om kapitlets innehåll. Om några veckor läser vi sista kapitlet och det var lite svårt att hålla sig från att komma in på det kapitlet när vi samtalade om kapitel 3. Det är liksom ett kapitel med mycket rörelse och där man vill komma fram till slutet. Men jag ska försöka hålla mig till detta kapitel och dela några tankar som vanligt utifrån läsningen.

Jona kapitel 3

”För andra gången kom Herrens ord till Jona:

”Bege dig till Nineve, den stora staden, och förkunna vad jag befaller.”  Och Jona gav sig i väg till Nineve, så som Herren hade sagt.

Nineve var en oerhört stor stad: det tog tre dagar att färdas genom den. Jona började gå genom staden. Han gick en dag, och han förkunnade: ”Om fyrtio dagar skall Nineve förstöras.”  Folket trodde på vad Gud hade sagt. De utlyste en fasta, och alla, stora som små, klädde sig i säcktyg.

När Nineves kung fick höra vad som skett steg han upp från sin tron, tog av sin mantel, svepte sig i säcktyg och satte sig i gruset.  Och i Nineve kungjordes ett påbud från kungen och hans råd: ”Inga människor och inga djur, varken får eller kor, får äta och dricka, gå i bet eller vattnas.  Både människor och djur skall bära säcktyg och ropa högt till Gud. Var och en skall upphöra med sin ondska och sina övergrepp.  Kanske kommer Gud att ångra sig och stilla sin vrede, så att vi inte går under.”  När Gud såg vad de gjorde, att de upphörde med sin ondska, avstod han från det onda han hotat dem med; han lät det inte ske.”

Jona begav sig till slut till Nineve och där vandrade han i tre dagar, så stor var staden, och berättade om att Nineve skulle förstöras. Det verkar inte ha varit en särskilt engagerad förkunnelse han höll men av resultatet att döma så verkar budskapet ändå ha gått hem. Folket i staden vänder om. Skulle jag ha gjort det? Om en främling skulle komma till mitt sammanhang och ropa ut att min tillvaro kommer förstöras om jag inte ändrar mig. Skulle jag lyssna och agera?

Min tanke går direkt till Greta och det arbete hon lagt ned på att få upp våra ögon på hur vi håller på att förstöra jorden vi bor på. Direkt kommer motargumenten, ifrågasättandet och nyanseringen. Några har absolut förändrats och ställt om. Men långt ifrån den massa som behövs för att det ska bli en sådan förvandling som vi ser i den här berättelsen.

Jag avslutar dagens reflektion här och låter den frågan sjunka in.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: