För en evighet sedan (känns det som) arrangerade Missionskyrkan det sedvanliga valborgsmässofirandet vid Bergasjön. Det är nu några år sedan vi hade möjligheten att arrangera detta firande. Vi saknar att kunna samlas för att välkomna våren tillsammans. Vi vill med detta inlägg önska alla en glad Valborg och hälsa sköna Maj välkommen! /Missionskyrkan i Mölnbo
Nedan finner du ett vårtal som Josefin, vår pionjärpastor, höll 2018. Det är ett vårtal som aldrig verkar gå ur tiden. Låt oss tillsammans göra plats för våren både i naturen och våra inre trädgårdar!
”Aldrig har det känts som våren varit så långt borta som i år. Vissa dagar har det känts tröstlöst. Det kommer aldrig bli varmt igen. Det här bruna, torra och vissna kommer aldrig konkurreras ut av grönska och blomster. Det kommer alltid vara så här.
Jag vet inte hur det är med er men så har jag upplevt det. Det har varit svinkallt jättelänge.
När jag tänker efter känns det nästan likadant varje år. Även om de tröstlösa veckorna i mars blev minst dubbelt så många i år. Ändå vet jag att det kommer komma en vår efter vintern. Teoretiskt vet jag det men känslomässigt är det en helt omöjlig tanke. Man fryser hela tiden och vill bara gå in och dra en filt över sig.
Lite så kan det vara i livet också. Känslan av att ”det kommer alltid att vara så här” tar överhanden och det är lätt att nöja sig med ett liv i ständig frost.
Jag tror inte det är meningen med våra liv. Jag tror inte det är tänkt att vi ska leva i ständig vinter. Det är inte många som klarar den typen av liv. Det tar död på själva livsgnistan till slut. Jag tror istället att vi är skapade för att växa och blomma och njuta av livet. Jag tror att vi är satta här på jorden för att spegla den mest kreativa varelse som finns i universum. I kyrkan kallar vi denna konstnär för Gud. Vi lär känna Gud genom att se på varandra och den här jorden. Allt som finns till berättar om en finurlighet, om en växtkraft som spränger genom frost och asfalt. Om något sprudlande som är gett åt allt levande.
Men varför känns det då som att vi människor ibland fastnar i vintertiden? Jo dels tror jag det har att göra med att det kan vara svårt att tro på våren, särskilt när det varit vinter riktigt länge. Vi vill inte bli besvikna så vi slutar att hoppas. Ibland har vi kanske varit med om saker som fått oss att tappa tron på värmen i livet. Livets frostiga situationer kan få vem som helst att tappa modet. Ibland tänker jag att alla de där olika sakerna inom oss blir själva till hinder för våren. Jag tror att vi behöver göra vårrensningar inombords lika mycket som vi behöver det i våra trädgårdar. Liksom göra plats för våren och växtkraften igen. Kanske behövs det lite näring på något ställe. En annan behöver en bättre färdplan och kanske finns du här som inte bara har allt möjligt bråte utan också ett fallfärdigt hus?
Idag ska vi elda upp rester från vår trädgårdsrensning. Vi eldar för att göra plats för våren och växtkraften. Det i sig är ju en symbolhandling men ändå gör vi den med glädje varje år. Jag skulle vilja introducera en förlängning av denna symbolhandling genom att lägga till det bråte vi har inombords som tar utrymme från den vår vi längtar efter i våra liv.
Varje valborg brukar jag ta en stund och tänka på det ris som jag samlat på mig under året inombords och passa på och göra en utrensning. Så när brasan tänds lägger jag även på mitt inre ris på brasan och markerar på så sätt min längtan efter att göra mer plats för växtkraften och våren även i mitt liv.
Låt oss välkomna våren tillsammans och ge oss själva chansen att hoppas att den kan nå ända in i hjärteroten också!
Sköna maj välkommen, sköna underbara varma vår välkommen!”
entropalandet.se 