Det är inte lätt att vara en ”misslyckad profet” så som Jona ibland kallas. Sista kapitlet lämnar oss med många viktiga frågor kring livsuppgift, att bli sedd för den man är och att inte alltid förstå Guds vägar. Vi börjar med att läsa sista kapitlet.
”Då blev Jona mycket missnöjd. I vredesmod bad han till Herren: ”Herre, var det inte det jag trodde redan där hemma? Det var därför jag ville fly till Tarshish förra gången. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och rik på kärlek, beredd att ångra det onda du hotat med. Så ta mitt liv, Herre, det är bättre för mig att dö än att leva.” Herren sade: ”Har du skäl att vara vred?”
Jona lämnade staden och slog sig ner öster om den. Där byggde han sig en hydda, så att han satt i skugga medan han väntade på att få se hur det skulle gå med staden.
Herren tillrättavisar Jona
Herren Gud lät nu ett kurbitsträd växa upp över Jona; det skulle skugga hans huvud och befria honom från hans missnöje. Jona blev mycket glad över kurbitsen. Men i gryningen nästa dag lät Gud en mask angripa trädet, och det vissnade ner. Och i soluppgången lät Gud en glödhet östanvind blåsa. Solen brände Jonas huvud, han var nära att svimma och önskade sig döden. ”Det är bättre för mig att dö än att leva”, sade han. Då frågade Gud honom: ”Har du skäl att vara vred för kurbitsens skull?” Jona svarade: ”Jag har alla skäl i världen att vara vred.” Herren sade: ”Du bekymrar dig för ett träd som du inte har lagt ner något arbete på och som du inte själv fått att växa, som kom till på en natt och försvann på en natt. Skulle då inte jag bekymra mig om Nineve, den stora staden, där det bor över 0 000 människor, som inte ens kan skilja på höger och vänster – och dessutom många djur.”
En av de viktiga ämnena att bearbeta i kapitel fyra är att Gud inte väljer sida. Jona har flera anledningar till hans reaktion. Den första antyds bara för oss, uppenbarligen har han en negativ relation till staden Nineve. Han tyckte inte att staden var värd att räddas och det var en anledning till att han inte ville utföra det uppdrag han fått. En annan anledning var den att Jona verkar enligt biblisk tradition vara känd som den ”misslyckade” profeten. Han hade tydligen profeterat ett budskap som sedan inte blev uppfyllt. Han var rädd för att hamna i en liknande situation och det är ju precis det som sker. Därför Jonas beska kommentar ”Herre, var det inte det jag trodde redan där hemma? Det var därför jag ville fly till Tarshish förra gången. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och rik på kärlek, beredd att ångra det onda du hotat med.” Man kan nästan få en känsla av att Jona blir utsatt för Guds nycker. Spelar inte hans liv och vilja någon roll? Varför vill Gud använda någon som är så motvillig?
Samtidigt får vi i bokens sista kapitel fortsatt se Guds kärleks storhet. Gud väljer inte sida. Även folket i Nineve är förtjänta av Guds nåd, på samma sätt om Jona.
Vad är Jona för en bok egentligen? Vilken Gudsbild målas upp? Ur vems perspektiv ska vi förstå det vi läser?
Våra samtal under våren har pendlat från att känna sympati med Jona till att bli frustrerad och kanske till och med lite provocerad av honom. Där här är en bok som verkligen sätter igång tankarna kring kallelse, livsuppgift och att känna sig missförstådd. Något som vi alla människor kan känna igen oss i på något sätt genom livet. Boken skapar också underlag att fundera över vem som förtjänar eller inte förtjänar nåd och om Guds kärlek räcker till alla. Vad händer i mig av insikten att Gud inte väljer sida?
Min slutsats efter vårens samtal är att boken Jona har mer att ge än det vi fick med oss från söndagsskolan. Det har varit roligt att samtala om den här boken som innehåller så många olika spännande element.
entropalandet.se 