Det fanns en tid i mitt liv där varje dag kändes tung. Tung är egentligen en underdrift. Problem staplades på varandra tills allt var ett enda stort kaos. Trots det skulle livet ändå fungera med alla vardagliga sysslor.
En av alla dessa jobbiga dagar var jag på väg hem från jobbet. Jag var trött och slut. Jag kämpade med barnvagnen uppför trapporna till perrongen. När jag kommer upp på perrongen kommer en man emot mej. Han är sliten och smutsig – en av Stockholms uteliggare, en utav dom som brukar tigga. Jag försöker undvika honom. Jag orkar inte. Jag vill inte prata. Jag vill inte ge honom pengar. Han ser det, men kommer ändå emot mig. Jag kan inte undvika honom.
Du, säger han, du är bekymrad, men det kommer ordna sej. Det kommer ordna sej. Sen gick han.
Levande Ord, ord som ger hopp, ord som förändrar. Bibeln säger: ”Jag vet vilka tankar jag har för er säger Herren, nämligen fridens tankat, inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp. Ni ska åkalla mig och komma och be till mig, och jag skall höra er. Ni skall söka mig och ni skall finna mig om ni söker mig av hela hjärtat.” Jer 29:11-13 SFB
Lotta Armanios
entropalandet.se 